Tjugo ungdomar från olika länder samlas förväntansfullt i soffan runt omkring mig. Det är kväll i Sigtuna, det första nattlägret på min fyra dagars vandring.

Här pågår en kongress med vän-skolor från hela världen. Hans Levander, Läkare mot Kärnvapen och stiftelsen Life-Links ordförande, frågar på allas vägnar:

- Jan, kan du berätta varför du gör det här?

50 år efter Hiroshima… En dag fylld av så mycket symbolik, känslor och erfarenheter. I 50 år har vi uthärdat ett kallt krig, en atomålder som visserligen utvecklat en teknologi och materiell välfärd utan motstycke i historien. Men samtidigt också en andlig fattigdom, där ett människoliv stundtals verkar ha blivit mindre värt än pengar. Och i det ögonblicket bestämmer sig Frankrike för att återuppta provsprängningarna.

Jag har levt med 50-årsdagen i tre år nu. En gråkulen höstdag på Södertälje gymnasium fick jag för första gången höra talas om kampanjen för ett ickevåldsbaserat försvar. En årslång kampanj med inledning den 6 augusti 1995. I fem punkter krävs en satsning på civilmotstånd och ickevåld, som ett möjligt alternativ till det nuvarande försvaret.

När nu den stora dagen närmade sig, planerades demonstrationer till franska ambassaden och en minneskonsert vid Strömparterren.

Jag vet inte hur många timmar jag suttit och knappat på datorn. Det har blivit många insändare, dikter, artiklar. Jag längtade efter nya perspektiv.

“Det finns ingen väg till fred. Fred är vägen.” Gandhi visste vad han talade om. Vid 60 års ålder tog han en promenad på 45 mil, för att hämta lite salt. Det minsta jag kunde göra var att strunta i att ta tåget till Stockholm.

Yamaguchi Ryoko avslutar kvällen i Sigtuna med sången “Inte tredje gången gillt.” Hon sjunger först på japanska och sedan engelska. Så här går den: Först gången Hiroshima. Andra gången Nagasaki. Men inte tredje gången gillt.

Nästa dag ger hon mig en sidenscarf som avskedspresent. Den bär ett tryck av artikel nr 9 i den japanska författningen på världens olika språk.

“Det japanska folket, som allvarligt strävar efter internationell fred som grundar sig på rättvisa och ordning, avsäger sig krig såsom nationens suveräna rättighet, samt hotelser eller bruk av våld för att lösa internationella tvister.

För att uppnå det mål som nämns i paragrafen ovan, kommer styrkor på land, hav och luft, likväl som annan krigsmakt aldrig att upprätthållas. Statens rättigheter till krigstillstånd kommer icke att erkännas.”

Denna artikel infördes efter Japans kapitulation 1945, men är nu på väg att urholkas av militanta strömningar. Fredsrörelsen i Japan arbetar för att den ska förbli intakt.

Jag lämnar Sigtuna vid lunchtid. Mina färdkamrater under första dagen, Sandhya Randberg och Johan Linnman stannar kvar. Vi ska mötas igen i Stockholm. Nu går min vandring vidare mot Märsta.

Bilarna tutar uppmuntrade längs vägen.

Första gången Hiroshima.
Andra gången Nagasaki.
Men inte tredje gången gillt.