because there can
be no peace
without justice

SÖK ARTIKLAR


THE MAN
Biography (1869-1948)
The Salt March
                     THE CONCEPT
                     Ahimsa
                     Satyagraha
                     Sarvodaya
                     Swaraj
                     Swadeshi
GANDHIAN SITES

Home » Gandhian


Satyagraha i Indien
8 december 2004, 14:17  |   GANDHI-RELATERAT  INDIA

Det är omöjligt att beräkna antalet kampanjer som genomfördes
i Indien under Gandhis livstid. Hundratalet grupper och rörelser var verksamma i landet, från 1917 som markerar den första storskaliga satyagraha-kampanjen i Champaran, till den sista landsomfattande rörelsen “Quit India” 1942. Form, målgrupp och språkbruk varierade för varje kampanj.

Kampanjen mot det brittiska saltmonopolet 1930 inleddes med den berömda
Saltmarschen, som i praktiken mobiliserade större delen av landsbygden
och lade grunden för kommande aktioner i form av bojkott av engelska tyger,
spritbutiker, skolundervisning, m.m.
Gandhi ställde upp fyra viktiga punkter för en framgångsrik
ickevålds-kampanj:

  • Fokusering på ett, konkret mål.
  • Folklig, bred förankring.("The strength of civil resistance lies

in its numbers")
  • Holistisk, omfattande hela människan – både intellekt ochkänsla.
  • Pragmatisk, d.v.s. grundad på kunskap och erfarenhet.


Gandhi myntade begreppet satyagraha som benämning för ickevåldsmotstånd.Civil
olydnad utgör en av dessa motståndsformer, och kan vara dels defensiv,
dels offensiv.

Den defensiva riktar sig främst mot totalitära lagar som diskriminerar
eller inskränker yttrande- och mötesfrihet. Den offensiva bryter mot
lagen främst för att belysa mindre orättvisor och åstadkomma
en dialog.


Satyagraha (normer)
Övergripande norm

Du ska inte utöva våld mot något levande väsen, utan handla
med avsikt på dess bästa.

1. Ha alltid ahimsa i tanke och sinne!
2. Identifiera dig med dem du kämpar för!
3. Ge kampen ett positivt innehåll!
4. Utvidga inte målet för kampen!
5. Visa tillit till motparten!
a) Möt motparten personligen!
b) Döm inte motparten hårdare än dig själv!
6. Var villig till kompromiss!
7. Du ska inte döda!
8. Betvinga inte motparten – omvänd denne!
a) Rikta kampen mot saken, inte mot personen!
b) Utnyttja inte motpartens svagheter!
c) Provocera inte motståndaren aggressivt!
9. Välj medel som svarar upp till målet!
a) Köpslå inte!
b) Var inte beroende av hjälp utifrån!
10. Var offervillig!
11. Uttryck alltid ahimsa i tal och skrift!
a) Lev dig in i motpartens synpunkter!
b) Dölj inga planer!
c) Erkänn dina brister!
12. Frånta missdådaren handlingsobjektet!
13. Utför inga sabotage!
14. Var så mycket lojal som möjligt!
15. Välj våld framför feghet!

Källa: "Gandhis Politiske Etikk" Johan Galtung/Arne Naess

Satyagraha (normförklaringar)

Övergripande norm
Du ska inte utöva våld mot något levande väsen, utan handla
med avsikt på dess bästa.

(citattecken; Gandhi)

N 1
"En klar seger för satyagraha är omöjlig, så länge
det finns hat. Men de som tror sig själva vara svaga, är oförmögna
till kärlek. Låt därför varje morgon börja med beslutet:
Jag ska inte frukta någon på jorden, inte hata någon. Jag
ska inte underkasta mig orättfärdighet från någon, utan
besegra osanning med sanning.
Efter 40 års strävan har jag slutat hata någon människa
på jorden. Jag vet att det är stora ord. Inte desto mindre säger
jag dem i all ödmjukhet. Man jag kan hata, och jag hatar, det onda i vilken
form det än existerar."

N 2
För en västeuropé som har sin dagordning fulltecknad med möten
och anser sig "stödja" otaliga grupper och ändamål
(politiska, yrkesmässiga, sociala etc.) innebär normen än uppfordring
till att offra sig för den grupp som intellektuellt och emotionellt står
en närmast. I Gandhis fall landsbygden, provinsen, hemlandet. Normen är
ett påbud att du hängivet ska engagera dig där din själ
hör hemma, annars riskerar engagemanget att bli oäkta, att ha drag
av hyckleri.

N 3
"Precis som militär träning är nödvändig för
ett väpnat motstånd, så är träning i konstruktivt
tänkande och konstruktivt handlande oundgänglig för civilt ickevåldsmotstånd."

Frågan är om inte den västerländska fredsrörelsen
till stor del enbart blivit en självupptagen proteströrelse, snarare
än den sociala livsstil som Gandhi hade i åtanke. Det är först
när kampen förenas med ett konstruktivt långsiktigt program,
som man vinner gehör hos motparten. Så länge misstänksamheten
råder att satyagraha-gruppen bara vill orsaka bråk är alla
positioner låsta. Först när normen verkligen tas på allvar,
blir motparten tvungen att ta ställning till sitt eget handlande, moraliskt,
intellektuellt och emotionellt.

N 4
Denna norm är ämnad att väcka förtroende hos motparten.Om
kampen har förts en tid med bra resultat, d.v.s att motparten visat tecken
på lyhördhet eller kompromisser, kan det verka frestande att utvidga
målet, att ställa större krav. En kamp för exempelvis en
25 % skattesänkning som uppnåtts, kan fresta till ett ytterligare
krav på t.ex. 50 %.

Ett sånt krav skulle drastiskt minska förtroendet för satyagraha-gruppen
och vara förödande för framtida konfliktsituationer. Förutom
att man skulle framstå som opålitlig, skulle målet riskera
att bli så flytande och vagt att de urspungliga intentionerna går
förlorade.

N 5
"En satyagrahi säger farväl till fegheten och är därför
aldrig rädd för att lita på motparten. Även om motparten
bedrar honom tjugo gånger, är en satyagrahi beredd att lita på
honom den tjugoförsta." (Personligheten är en process i ständig
rörelse, inte ett statiskt ting. Därför är det ett tecken
på okunnighet om de yttersta levnadsbetingelserna att anta, att en medmänniska
är opåverkbar) "En satyagrahi har en grundmurad tillit till
den mänskliga naturen."

N 5.1
Delnormen innebär att man personligen ska våga möta faran, trotsa
alla spekulationer om att motståndaren är så "lågtstående"
att han inte förtjänar att mötas. Den är en direkt och konsekvent
följd av huvudnormen.

N 5.2
När man i Indiska Nationalkongressen talade nedsättande om engelsmännen,
kunde Gandhi som motvikt lyfta fram indiernas behandling av kastlösa.Vid
bedömandet av sig själv hänvisar de flesta människor till
förmildrande omständigheter – uppväxt, social miljö,etc.,
medan motpartens bakgrund är obekant eller bedöms som mindre relevant.
Men satyagraha-kampens målsättning har inget att göra med en
etisk bedömning av motparten. Därför ska man varken etiskt eller
intellektuellt tilldela motparten en lägre rang än sig själv,
utan handla som vederbörande har minst lika höga motiv som du själv.

N 6
"Jag är i mitt väsen en kompromissernas man, för jag är
aldrig säker på att jag har rätt."

En satyagrahi måste kunna förena sin idealism och kampvilja med en
djupgående vilja till kompromiss. När Gandhi-Irwin pakten slöts
1931 blev den i vissa punkter kritiserad av Indiska Nationalkongressen för
att vara alltför eftergiven. Men Gandhis avsikt var klar: Ingen av parterna
framstod som segerherre. Likväl innebar pakten ett mycket stort framsteg – förhandlingar på lika villkor mellan härskare och undersåte.
Genom kompromisserna uppnås ett förhållande mellan parterna
som ger en bättre utgångspunkt inför framtiden.

N 7
Normen måste preciseras. Gäller det alla levande varelser eller bara
människor? Gäller det bara avsiktligt dräpande eller även
oavsiktliga handlingar? Har den företräde framförde andra normerna?

Även om Gandhi tog avstånd från all jakt, att äta kött,
etc. innebär normen en prioritering av de "större" djuren
framför de "mindre". Dessutom är ett liv, helt fritt från
himsa (våld) omöjligt. Vi dödar otaliga mikrober genom att bara
andas. Normen är ett ideal att sträva efter. Den högsta normen
är dock N 1.

N 8
"Det är inte satyagraha-kampens avsikt att förvirra motparten.
Inte att avskräcka, utan att väcka hjärta och hjärna."
Det betyder att motparten själv når insikt, intellektuellt och emotionellt.
Den press som satyagraha-kampen utövar är en press för både
motpart och dig själv. Kampen är gemensam.

N 9
"Tar du bara hand om medlen, kommer målet av sig själv."

Det betyder dels att onda medel aldrig kan helga ett gott mål. Men det
betyder också att det måste råda ett logiskt och sakligt sammanhang
mellan medel och mål – att medlen ska "svara" till målet.
Det medel man väljer i en politisk kamp, ska vara ett direkt uttryck för
vad man önskar, det ska i sig själv antyda målet. För att
vara "taktisk", för att man tror sig uppnå större
slagkraft använder man andra medel, och konsekvensen blir istället
en utvidgad konflikt, då motparten uppfattar sveket.

N 9.1
Delnormen innebär en precisering av huvudnormen. Att inte låta sig
frestas till att köpslå om medlen.

N 9.2
Delnormen vill betona konsekvensen i, att bara de som personligen drabbas av
orättvisan kan utföra satyagraha-kampen. Tar man hjälp utifrån
bryter man mot huvudnormen.

N 10
"Att vädja till förnuftet hos människor räcker inte.
Förnuftsskäl måste styrkas med en obändig offervilja som
talar rätt in i människors hjärtan. Sann offervilja är aldrig
beräknande. Den för med sig en egen glädje som överskrider
alla gränser."

Som satyagrahi sätter du saken främst, genom att vara ett personligt
levande exempel. Hela Gandhis etik tar bestämt avstånd från
att sitta vid ett skrivbord och intellektuellt kommentera eller kritisera andras
handlingar. Offerviljan verkar på dig själv,den är en träning
i självbehärskning och disciplin. Men den påverkan som det utgör
för motparten är ändå störst. Normen ersätter
det militära diktatet "hellre döda än att själv bli
dödad", med "hellre bli dödad än att själv döda".

Detta är kanske den mest kontroversiella normen för ett västerländskt
tänkande. Den förutsätter ett mindre egocentriskt synsätt
än vi är vana vid.

N 11
Människan kan utöva våld på många sätt och
det verbala är inte det minst viktiga. Fysiskt våld föregås
alltid av ett mentalt våld som vuxit i proportioner. Normen innebär
att du i tal och skrift ska visa, att du respekterar motparten lika mycket som
dig själv. Att du motsätter dig dennes handlingar och synpunkter,
inte vederbörande personligen. Att du ger uttryck för en vilja till
samarbete, inte fientlighet.

N 12
"Det är en lika stor plikt att vägra samarbete med det onda,
som att samarbeta med det goda".

Normen vill uppmana till aktiv handling. Det kan exempelvis innebära att
sätta sig själv som en "buffert" mellan gärningsmannen
och det tilltänkta offret. Eller att vägra samarbeta med de institutioner
som utövar orättvisa, genom att strejka, genom civil olydnad,etc.

N 15
Normen kan betraktas som ett komplement till N 7 och kan väcka många
frågor. Den viktigaste innebörden är dock, att mod är den
främsta dygden. Att feghet i sig innebär ett visst mått av våld.
Att fysiskt våld kan och bör utföras med ett ahimsa-sinnelag
och alltid bara i syfte att motverka himsa.

Gandhi graderade motståndformernas etik på följande vis:

1. Den starkes ickevåld
2. Den svages ickevåld
3. Våld med sinnelag av ahimsa
4. Den feges ickevåld
5. Våld kombinerat med hat

Källa: "Gandhis Politiske Etikk" Johan Galtung/Arne Naess

Satyagraha (former)

1. Förhandlingar
2. Medling
3. Agitation, demonstrationer, ultimatum
4. Hartal (tillfällig arbetsnedläggelse, "högtid")
5. Strejk och generalstrejk
6. Strejkvakt (Picketing)
7. Ekonomisk bojkott
8. Social bojkott
9. Dharna ("sittstrejk" på offentlig plats)
10. Hizrat (mass-emigration)
11. Fasta, hungerstrejk
12. Skattevägran
13. Icke-samarbete (Non-cooperation)*
a) Avsägning av hederstitlar och ordnar
b) Bojkott av regeringslån
c) Bojkott av domstolar genom att parterna söker medlare på egen
hand
d) Bojkott av regeringens skolor och högskolor
e) Bojkott vid valurnor och genom att inga kandidater ställer upp på
valbar plats
f) Bojkott av tjänster i departement, etc.
g) Bojkott av armé och polis
h) Bojkott av banker, försäkringsbolag, etc.
14. Civil olydnad (Civil disobedience)
a) Defensiv civil olydnad
b) Offensiv civil olydnad
15. Parallellt styre

*exemplen 13.a) – 13.h)
hämtade från den indiska självständighetskampen,
Hind Swaraj


Källa:
"Gandhis Politiske Etikk" Johan Galtung/Arne Naess






ÄLDRE ARTIKLAR...»