Det var ett motstånd med djupa rötter i hans ickevåldsfilosofi. “Aldrig att jag kan förespråka ickevåld i detta land, utan att samtidigt göra det för resten av världen. Att döda vietnameser är lika illa som att döda amerikaner.”



King accepterade sitt fredspris, inte så mycket som en ära, som en plikt. När han mottog det i Oslo, förklarade han inför gästerna: “Ickevåld är svaret på de avgörande politiska och moraliska frågorna i vår tid; behovet för människan att övervinna förtryck och våld utan att hänge sig åt förtryck och våld. För all form av mänsklig konflikt måste människan utveckla en metod som förkastar hämnd och vedergällning.”

Precis ett år före sin död levererade King sitt mest kontroversiella tal mot Vietnamkriget. “Kriget är om något en symptom på en ytterst allvarlig sjukdom i den amerikanska själen. Ignorerar vi den bistra verkligheten, kommer vi att tvingas organisera oss för generationer framåt. Vi kommer att se oss själva demonstrera och protestera för evinnerlighet, så länge det inte sker en djup förändring i amerikanskt liv och politik.”

I DAG, 34 år senare, konstaterar vi hur många som beräknas ha dött i kriget i Afghanistan. Runt 4.000 fram till den 7 december. Och antalet stiger.



Försvarsdepartementet har gjort sitt yttersta för att mörklägga frågorna om civila offer. Men sanningen kvarstår: Kriget “mot terrorism” har – precis som attackerna mot World Trade Center – dödat urskillningslöst.



Som världens enda supermakt, spenderar USA nu mer pengar på det militära, än vad resten av världen gör tillsammans. Dessutom är vi världens största vapenexportör. Bush-administrationen är redo att utsträcka sitt krig till Philippinerna, Somalia, Yemen, Indonesien och Irak – och försäkrar oss att det kommer att pågå hela vår livstid.



En nation som hedrar dr. King med en helgdag har slutat lyssna till hans röst.



King visste något om terrorism – afrikaner som terroriserats i hundratals år av slaveri, lynchningar och segregationer. Ändå rekommenderade han oss att använda ickevåld, “svärdet som helar”, och att praktisera det, trotsande misshandel och dödshot.



King visste att ickevåld inte verkar med snabbheten hos en riktad missil. Att det inte är lätt att förändra handlingmönstren hos människor, fast beslutna att nå sina mål genom våld. “Ickevåldet förändrar i första hand inte sinnet hos motparten”, skrev King. “Först åstadkommer den något hos utövaren – i form av själv-respekt. Det väcker en styrka och ett mod, som man inte trodde sig besitta.”



Vi ska komma ihåg att framgången för medborgarrättskampen i USA på 60-talet inte främst berodde på ett förändrat sinnelag hos segregationens förespråkare. Det var de likgiltiga, de passiva i samhället, som blev mer och mer delaktiga. De hårdnackade rashatarna stod med ens isolerade. Pendeln svängde.



Att tro att bomber ska kunna övervinna terrorism är naivt. Vägen som King vandrade kan verka långsam. Men det är och förblir den enda framkomliga.

Författaren är samordnare för American Friends Service Committe, AFSC, New Hampshire (amerikanska kväkarna)


Översättning: Jan Viklund



FÖR MER OM
MARTIN LUTHER KING DAY –

PeaceResponse

Fellowship

Official Events Nationwide