DET SOM VERKLIGEN oroar mig med president Bush’s “krig mot terrorism” är grammatiken. Hur bedriver man krig mot ett abstrakt substantiv? Det är ungefär som att “bomba mord”.


Tänk er, om Bush hade sagt: “Vi ska bomba mord varhelst det lurar. Vi ska hitta mördarna och dom som kan tänkas bli mördare, och bomba varje regering som ger mördare en fristad.”


En annan sak som bekymrar mig med Bush’s och Blairs “krig mot terrorism” är; hur vet dom när dom vunnit det? I de flesta krig kan man påstå sig ha vunnit när den andra sidan antingen är död eller erkänt sig besegrad. Men hur ska “terrorism” kunna ge upp?


Det är svårt för abstrakta substantiv att ge upp. Faktum är, att det är väldigt svårt för abstrakta substantiv att göra nånting av egen kraft – inte ens tränade språkvetare kan förhandla med dom.

Den bittra semantiska sanningen är, att du inte kan vinna mot den här sortens ord – såvida du inte slänger ut dom från Svenska Akademiens ordlista. Då skulle dom få se på annat!


Dessutom, som det används i dag, kan “terrorism” inte ens konkretiseras till ett enskilt land. Det måste ha varit fruktansvärt irriterande för Bush att dom människor som utförde det fruktansvärda dådet den 11 september inte var en nation.


Terrorister – till skillnad mot ett land – håller sig inte stilla på ett ställe så du kan bomba dom. Dom har denna irriterande ovana att röra på sig, ibland reser dom till och med utomlands. Högst o-amerikanskt! (frånsett deras obligatoriska träning på School of Americas, förstås).


Och toppen av allt – du har ingen aning om vilka dom är. Det ligger i själva terroristens natur, att innan han utfört sin terrorism är han bara den gamla vanlige grannen i huset intill – den där pratglada Tim McVeigh, eller vänliga mr. Atta som tar flyglektioner.


Så, låt oss skippa det där abstrakta substantivet. Kalla konflikten “kriget mot terrorister”, åtminstone – det låter lite mer konkret. Men… faktum är, att semantiken då blir ännu mer grumlig.


Vad menar president Bush egentligen med terrorister? Han har inte definierat termen, så vi får försöka gissa utifrån vad han har gjort hittills.


Vi har förstått att terrorister är folk som bor i “läger” i Afghanistan. Antagligen ägnar dom kvällarna åt att spela gitarr och grilla marshmallows över lägerelden. På dessa “läger” ägnar sig terroristerna också åt att “träna” och lagra vapen, som vi kan förstöra med våra klusterbomber och missiler.


Men ingen verkar ha berättat för presidenten att attackerna i september utfördes med hjälp av lite mindre än ett dussin kartong-knivar. Kanske kan USA bomba alla som lagrar kartong-knivar i världen, men jag har en gnagande känsla av att det ändå inte skulle utplåna terroristerna.


Förresten har jag för mig att terroristerna som kraschade planen i World Trade Center bodde i Florida och New Jersey. Al-Qaidas nätverk opererar i 64 länder har det sagts, inklusive Amerika och flera länder i Europa – frågan är om presidenten tänker bomba dom?


Nej, orden har förlorat sina värden, några har ändrat sin ursprungliga betydelse. Och språkvetare kan bara uppgivet skaka på sin huvuden. Krigets första offer är grammatiken.

Terry Jones, medlem av Monty Python, författare och artist. Essäen publicerad i Voices of Peace, en antologi utgiven till stöd för Warchild (U.K.).

Översättning: Jan Viklund