av Fran Shor

EN NYLIGEN PUBLICERAD artikel i Washington Post gav en kortfattad med avslöjande bild av de amerikanska markstyrkornas roll i Afghanistan. Notisen handlade inte om sökandet efter bin Ladin eller hans män. Istället var det en beskrivning av en operation mot en iransk oljetransport till några afghanska städer. Truckarna som fraktade oljan förstördes av kamouflerade soldater. Utskällda som “terrorister” försågs de skräckslagna iranska truckförarna med handbojor och drevs iväg från transporten som sedan sprängdes i småbitar.

Man kan fråga sig varför. Pentagons officiella förklaring skulle troligtvis bli att man ville hindra leverans av bränsle till talibanerna. Men en viktigare fråga återstår: Varför just iranska oljetransporter? Vilken roll spelar den iranska oljan i kriget?

SVARET STÅR att finna i undertexten till Bush-administrationens krig i Afghanistan – som går ut på att garantera fortsatt kontroll över oljereserverna i Centralasien.

En sådan intervention i regionen är inte något nytt. När den folkligt valde dr. Mohammed Mossadeq ville nationalisera Irans olja 1953, störtades han med hjälp av amerikansk och brittisk underrättelsetjänst, och Shahen återtog makten. Det politiska argumentet för intervention den gången, var det “kommunistiska hotet”. Kalla krigets ideologi blev ett bra kamouflage för Gulfs och Standards oljemagnater.

I slutet av 90-talet försökte så oljebolaget Unilocal förgäves övertala talibanerna till en affärsuppgörelse om en större olje-pipeline tvärs över Afghanistan. När den affären misslyckades, började det mullra i Vita Huset om att talibanerna nog borde undanröjas för en mer foglig regering.

Sett från det perspektivet blir operationen mot de iranska oljetransporterna mindre gåtfull. Bush-adminstrationens order om att sekretessbelägga pappans, förre president George Bush’s dokument i Vita Huset, samt utfärdandet av hemliga militära tribunaler, får även det ett annat perspektiv. En mörkläggning av oljeförbindelserna, inklusive bin Ladin-familjens finansiella intressen i Saudiarabien, håller på att äga rum.

Det vore ett misstag att tro, att kriget i Afghanistan bara handlar om oljan. Hela agendan av militära och företagsmässiga intressen i regionen spelar en enormt betydelsefull roll. President Eisenhowers slutord borde vara vår väckarklocka. Hans tidiga varning talade om det “oberättigade inflytandet från det militär-industriella komplexet”, med en “potential för en katastofal framväxt av missbrukad makt”. Förmår vi inte ta de orden på allvar, kommer vi att fortsätta ställas inför ändlösa krig från Washingtons politiska beslutsfattare.

Författaren är professor vid Wayne Universitet, samt medlem i Michigan Coalition on Human Rights

Översättning: Jan Viklund