SE ÄVEN förordet på GandhiToday Blog »

Tacktal vid utdelningen av
the Right Livelihood Award 2008
av Krishnammal Jagannathan

Rätt levnadssätt, uppehälle – Right Livelihood.

Det får mig att tänka på tre aspekter:
Rätt syn, rätt tal och rätt handlande.

Som de betonades av lord Buddha och också Swami Ramalinga, min andlige lärare, vars filosofi om kärlek och medkänsla mot alla varelser har fortsatt inspirera mig sedan tidig barndom.

Min mor Nagammal lärde mig utveckla medkänslan för mina medmänniskor, i synnerhet de nedtrampade och förtryckta, då hon själv var en dalit-kvinna, en “oberörbar”, den utfrysta sociala gruppen av ursprungsfolk i Indien. Varje gång vi bjöd fina gäster på middag hemma, smög hon ut bakom huset med mat till några hungriga och behövande ute på gatan. Det var denna anda av medkänsla som snabbt förde mig till Kilavenmani, byn med den hydda där 44 dalit-kvinnor och barn som sökt skydd, sattes i brand julnatten 1968, av en godsägare och hans hantlangare som hämnd mot kraven på högre löner. Vi har inte slagit oss till ro sedan dess och fått möta så många rättegångar, strider och utmaningar över de senaste 40 åren.

Välsignad genom ett arbete i sällskap med Gandhi-ji och Vinoba Bhave, några av de som format min levnadssyn, har jag ägnat livet åt att stärka de jordlösa fattiga, och särskilt kvinnorna. Ett liv i frivillig försakelse och frivillig egendomslöshet, förbrukande allt mindre och mindre från Moder Jord, långt innan klimatförändringar och konsumtionens gissel diskuterades i världen.

Vinoba Bhave, Gandhis andlige arvtagare, vandrade i åratal tvärs över hela Indien i sökandet efter en ickevåldets lösning för ett slut på det fruktansvärda lidandet hos miljoner landlösa fattiga. Jag vandrade tillsammans med Vinoba i hans Bhoodan-rörelse, den “tysta revolutionen” där jordägarna övertalades att skänka land till byns allmänna bästa, förmå rika jordägare och fattiga jordlösa att dela jordens resurser.

Ingen kan äga jorden, luften, vattnet.
De är Guds egendomar som vi förvaltar.

Vinoba kallade sig själv en “andlig terrorist”, som satte eld på människors hjärtan, smälte deras hjärtan.

Oavsett om jorden som erbjuder hållbar överlevnad för amerikanska indianer, aboriginer i Australien, jordlösa i Indien, eller arbetstillfällen och livsmedel för fattiga och behövande, så måste förändringen komma inifrån hjärtat och sinnet hos människor. Problemen är globala och kan synas oöverstigliga, men de kan klaras av lokalt, genom praktiskt socialt ickevåldsarbete. Vinoba Bhave gav Gandhi-jis kamp för Gram Swaraj (småskaligt självförsörjande självstyre) en ny skepnad – “Jai Jegath”, Länge leve Världen, en värld befriad från exploatering och lidande.

Med tacksamhet minns jag min gudmoder och mentor Soundram Ramachandran, som förde min livspartner och mig samman under det konstruktiva självständighetsarbetet på Gandhigram. Shri. Jagannathan, lika uppfinningsrik i sitt personliga som sitt sociala liv, gav mig den handvävda bröllops-sari, som han vävt i sin chakra (spinnhjul) i 48 dagar.

Styrkan i hans spinnhjul har aldrig avtagit sedan dess, utan följt oss på vägen.

Vi har miltals att gå! Men det är med stor glädje vi i dag ser hur LAFTI – den rörelse för de jordlösa som vi grundade – fredligt har lyckats överföra jord till 13.000 fattiga familjer i Tamil Nadu. I Bodhgaya, Bihar – platsen där Buddha uppnådde Nirvana – utnyttjades kvinnorna sexuellt av ledaren för ett religiöst kloster. Efter tre långa år av delaktigt socialt arbete i området, lyckades vi få ett slut på exploateringen och slavarbetet genom överföringen av 24.000 hektar jord till ett lika stort antal familjer.

Under en av våra “Gramswarajya padayathras”, (pilgrimsvandringar för Gandhi-jis vision om självförsörjande byar) berättade folket för oss hur miljön och ekosystemet längs kusterna förstördes på grund av de framväxande odlingarna av jätteräkor. Jagannathan vädjade till Indiens högsta domstol och forskar-team från National Environmental Engineering Institute (NEERI) upprättade riktlinjer och rekommendationer för att skydda ekologin som utgjort överlevnaden för miljoner människor i tusentals år längs Indiens östra kust. LAFTI arbetar i dag hårt för att se till hur deras rekommendationer tillämpas. Vår kamp fortsätter!

Vi hoppas den sociala visionen om Sarvodaya, Allas Välfärd, är möjlig genom medvetet, disciplinerat socialt ickevåldsarbete. I det sammanhanget är Right Livelihood-priset ytterst en hyllning till Gandhi-ji och Vinoba, och de värden av ickevåld, enkel levnad och högt tänkande som de stod för.

Vi har mycket att lära från det svenska samhälle som hållit ett kulturellt och socialt begrepp som “lagom” vid liv – släkt med Buddhas “medelvägen”. Sveriges hållning när det gäller att skydda och bevara miljön, utan att kompromissa om social rättvisa och utveckling, borde stå som modell för resten av världen.

Vi uttalar så många vackra ord om rättvisa, mänsklig utveckling…
Kan vi köpa det i någon affär?

Nej. Det kan bara åstadkommas genom oss, av oss själva.

Så jag vädjar till er: Lite självbegrundan – varje dag…

Om ett medvetet liv.
Om meningen med våra liv,
tillsammans på den här jorden.

fri översättning: Jan Viklund
Sista raderna från Krishnammals
avslutande ord vid seminariet den 9 december.

LAFTI – Land of Tillers’ Freedom
www.lafti.net