(Riksdag & Departement, nr 15/08)
Mitt i Politiken (sid. 10-11)

Den kommande konferensen om Irak kan ge mycket prestige åt värdlandet Sverige och goodwill åt sittande regering. Men om toppmötet misslyckas kan det bli precis tvärtom, anser experterna.

– Det är alltid en viss risk med att arrangera en internationell konferens. Om resultatet uteblir kan det slå tillbaka på arrangören, påpekar Ulf Bjereld, docent i statsvetenskap vid Göteborgs universitet.

När den svenska försommaren är som allra vackrast – den 29 maj i år – kan statsminister Fredrik Reinfeldt få sitt stora genombrott på den internationella scenen.

I en konferenslokal på Scandic Infra City i Upplands Väsby kommer han som värd hälsa utrikesministrar och andra ledare från 80 inbjudna länder välkomna. Temat är politiskt brännhett – hur få till stånd fred och försoning i det krigshärjade Irak?

Bland de 600 deltagarna i salongen kommer FN:s generalsekreterare Ban Ki-Moon och Iraks premiärminister Nouri al-Maliki att finnas. Även USA:s utrikesminister Condoleezza Rice har preliminärt sagt ja till mötet.

FN-chefen planerar också ett bilateralt besök i Stockholm dagen innan konferensen inleds. Förutom Reinfeldt ska utrikesminister Carl Bildt samt biståndsminister Gunilla Carlsson delta.

Säkerheten under majmötet kommer att vara mycket hög.

Toppmötet som Sverige kommer att stå som värd för heter International Compact with Iraq, ICI, och är ett led i en internationell fredsprocess vars syfte är att stödja stabilitet och övergång till demokrati i landet.

Det är Irak som tillsammans med FN leder processen, vilket också innebär att Ban Ki-Moon gemensamt med Nouri Al-Maliki leder konferensen i Sverige.

ICI hade sitt första möte i Egypten i maj 2007 och i samband med ett Natotoppmöte i Bukarest nyligen bad FN-chefen Sverige att stå som värd för ett uppföljningsmöte. Civila insatser i Irak kommer att vara ett centralt tema i Stockholm.

Enligt UD:s Krister Kumlin, snabbt inkallad generalsekreterare för konferensen, blir mötet ett sätt för Sverige och EU att visa sitt stöd för reformer i Irak. Sverige kan genom värdskapet driva på arbetet för försoning och utveckling i landet, anser han.

– Vi har ju också över 100.000 människor som kommer från Irak i vårt land. Sverige har allt intresse av att bidra till en normalisering av läget, säger han.

Regeringskansliet har inget fast sekretariat för denna typ av konferenser, men det finns rutin på området.

Den pensionerade ambassadören Krister Kumlin har allt sedan Folkmordskonferensen 2004 varit ansvarig för genomförandet av ett antal internationella konferenser i Stockholm. Men ingen har varit lika omfattande och på en så hög politisk nivå som den kommande Irakkonferensen.

– I en alltmer globaliserad värld och i ett EU som blir mer och mer politiskt sammansvetsat blir det svårare för de enskilda länderna att driva en självständig utrikespolitik. Men när manöverutrymmet krymper kan den nation som arrangerar internationella toppmöten få utrikespolitiska fördelar.

Det säger Jonas Tallberg, statsvetare vid Harvarduniversitetet i Boston, som specialstuderat vilken betydelse ordförandeskapet i EU haft för värdländerna att få inflytande.

Och även om Sverige inte dikterar dagordningen under Irakmötet kan konferensen stärka Sveriges utrikespolitiska profil, menar han.

– Det ger politisk goodwill att driva dessa frågor och arrangörlandet betraktas som en ledande aktör. Vi såg under det svenska EU-ordförandeskapet 2001 hur en ordföranderoll också kan ge en positiv image till ledande svenska politiker, i det fallet Göran Persson, som framstod som en internationell statsman.

Jonas Tallberg påpekar också att det uppnådda resultatet avgör hur omvärlden ser på betydelsen av ett toppmöte.

Framgångsrika konferenser som miljömötet i Rio1992, Osloprocessen från 1993, som syftade till att mäkla fred mellan Israel och Palestina och Helsingforsöverenskommelsen1975, om fred och säkerhet i Europa, har gett värdländerna mycket diplomatisk goodwill.

Andra toppmöten i modern tid som präglats av våldsamma kravaller och protester – som WTO-mötet i Seattle 1999, EU-toppmötet i Göteborg 2001 samt G8-mötet i Genua samma år – får inte alls samma eftermäle.

Det mest historiska och mest framgångsrika toppmöte som någonsin hållits i Sverige kan nog sägas vara Stockholmskonferensen om den mänskliga miljön i juni 1972.

– Det blev en ögonöppnare för många länder som innan dess motsatte sig miljötänkandet, säger diplomaten Sverker Åström till R&D. Han var en av initiativtagarna till miljökonferensen, vilken planerades i tre år.

– Konferensen fick en enorm betydelse. Det var första gången miljöfrågorna hamnade på den internationella dagordningen. Alla konventioner på miljöområdet härrör från denna konferens, inte minst på klimatområdet, menar Sverker Åström, i dag 92 år.

Även han är övertygad om att det har stor betydelse för Sveriges ställning i världen att ordna internationella konferenser. Däremot är han inte särskilt positivt inställd till Irakkonferensen.

– Det är en rätt uppseeendeväckande konferens. Den politiska innebörden är att Sverige legaliserar den amerikanska politiken i Irak. Den riskerar att väcka omvärldens förakt.

Förre biståndsminister Pierre Schori är också skeptisk till Irakkonferensen. Det är bra med toppmöten som är väl förberedda och som har ett definierat syfte. Så är inte fallet denna gång, anser Schori, som i sin nya bok I draksåddens år, är mycket kritisk både till USA:s roll i Irak och FN:s agerande.

– Det är ett otroligt stort ansvar att arrangera denna typ av konferens. Sverige har fortfarande ett utrymme som alliansfritt land att erbjuda en mötesplats. Det är viktigt att inte schabbla bort den rollen. Risken är att Sverige får en herostratisk ryktbarhet, säger Pierre Schori.

Fotnot:
Herostratos brände ned Artemis-templet i Efesos 356 f.Kr. i syfte att uppnå ryktbarhet. Dådet har gett upphov till uttrycket herostratisk ryktbarhet, det vill säga ryktbarhet för illdåd och dylikt.

ANDERS ORRENIUS
anders.orrenius@riksdagen.se

IRAK-KONFERENSEN

• Utgångspunkten för konferensen ska vara civila insatser i det krigshärjade Irak.


• Konferensen har en budget på 25 miljoner kronor – pengar som till största delen tas från den svenska biståndsbudgeten.


• FN:s generalsekreterare Ban Ki-Moon och Iraks premiärminister Nouri al-Maliki är ordförande för mötet.


• Intresset från internationella medier är mycket stort – redan har 250 journalister ackrediterat sig.