Gandhi och konflikten i Palestina:
“Till mina judiska vänner”
artikel av Gandhi (Harijan 26 nov. 1938)
The Collected Works of Mahatma Gandhi (CWMG) vol. 78
sid 239 – 242

Konflikten i Palestina 1938

DEN 9 NOVEMBER 1938 brändes synagogerna i Tyskland. Tusentals judiska butiker stacks i brand. Men redan innan Kristallnattens mörker hade hundratusentals judar flytt från Tyskland till Palestina. Inför riskerna av en konflikt med arabvärlden, försökte den brittiska ledningen begränsa tillströmningen av flyktingar. Fröet till framtida storkonflikter hade börjat gro.

Gandhi utbytte sina tankar om detta med sin judiske vän, den framstående religiöse filosofen Martin Buber. Deras vänskap sattes på hårda prov vid denna tidpunkt.

Så länge Gandhi predikade ickevåldets väg i det fjärran Indien förblev han “ofarlig” i vår del av världen. Men nu, när han även visade sig ha synpunkter på västvärldens konflikter, blev han genast mer kontroversiell.

Och i ljuset av dagens grymheter på Västbanken kanske han är det än i dag…?

I alla händelser bör man alltid ha i minnet, att Gandhi med kärlek aldrig ensidigt fördömde någon part. Såväl judar, muslimer och kristna var en del av hela hans vänskapskrets.

Hans ord var råd till nära vänner i djup kris.

Varken mer eller mindre.


TILL MINA JUDISKA VÄNNER

ETT ORD till judarna i Palestina. Jag är övertygad om att de går tillväga på fel sätt. Palestina i biblisk mening är inte en geografisk plats, det finns i deras hjärtan. Men om de måste söka det geografiska Palestina som sitt nationella hem, är det fel att anlända i skuggan av en brittisk kanon. En religiös akt kan inte utföras med hjälp av bajonetten eller bomben.

De kan bara bosätta sig i Palestina med arabernas goda minne. De bör söka omvända arabernas hjärtan. Samme Gud styr arabens hjärta, som styr över det judiska hjärtat. De kan erbjuda araberna satyagraha och låta sig skjutas eller kastas i Döda Havet, utan att lyfta ett finger mot dem. De kommer att finna världsopinionen på sin sida i sin religiösa strävan. Det finns hundratals sätt att komma överens med araberna, om de bara vill överge de brittiska bajonetterna. Som det nu är, hjälper de britterna med att plundra ett folk som inte gjort dem något ont.

Jag försvarar inte de arabiska övergreppen. Jag önskar de hade valt ickevåldets väg, i sitt motstånd mot vad de rätteligen såg som ett oförsvarligt intrång i sitt land. Men enligt allmänt erkända regler om rätt och fel, kan inget invändningar göras emot det arabiska motståndet, som nu står inför övermäktiga odds.

Låt judarna som säger sig vara det utvalda folket, bevisa sin titel genom att välja ickevåldets väg för att rättfärdiga sin ställning i världen. Varje land, inklusive Palestina, är deras hem, inte genom angrepp utan genom kärleksfullt tjänande. En judisk vän har sänt mig en bok som heter “The Jewish Contribution to Civilization” av Cecil Roth. Den ger en sammanställning av allt som judarna har gjort för att berika världens litteratur, konst, musik, drama, vetenskap, medicin, jordbruk, etc. Med den rätta viljan kan juden vägra bli behandlad som en utstött i västerlandet, vägra att bli ringaktad och förnedrad. Han kan tillvinna sig världens uppmärksamhet och respekt genom att vara en människa, Guds utvalda skapelse, istället för att sjunka till vilddjurets nivå och överges av Gud. Till sina många bidrag till civilisationen kan judarna lägga det som överträffar allt – ickevåldskampen.

Översättning:
Greta-Lisa och Gunnel Björkman 1983,
Jan Viklund 2000