because there can
be no peace
without justice

SÖK ARTIKLAR


THE MAN
Biography (1869-1948)
The Salt March
                     THE CONCEPT
                     Ahimsa
                     Satyagraha
                     Sarvodaya
                     Swaraj
                     Swadeshi
GANDHIAN SITES

Home » Gandhian


DEN LÅNGA VÄGEN TILL INDIEN - 3 år. 150 mil.
5 februari 2008, 01:32  |   GANDHI-RELATERAT  GLOBAL

av Nigel Perfect (SocyBerty 12 dec 2007)

INFÖR UTSIKTEN av ännu en dags hårt pluggande i Ekonomi och Marknadsföring, skulle ingen ha klandrat 21-årige Mark Boyle ifall han stannat kvar i sängen den dagen. Istället masade han sig iväg till den lokala videobutiken för att välja några filmer att fördriva tiden med. Den unge studenten fick med sig en flerfaldigt Oscarsbelönad film. Tre timmar senare hade hans liv förändrats. Mark, som “aldrig tidigare blivit vidare emotionellt påverkad” skakades i grunden av tron och idealen hos “den underbara mänskliga varelse” som var huvudpersonen i filmen.

Filmen var Gandhi, av sir Richard Attenborough.

SJU ÅR SENARE sitter Saoirse – det är hans nuvarande irländska smeknamn – på ett café i Bristol, hugger in på sin organiska tapas och berättar entusiastiskt om den långa vandring han planerar – och som mycket väl kan resultera i ödesdigra konsekvenser. Den 30 januari – på Gandhis 60:e dödsdag – lämnar han Bristol och Storbritannien till fots, i gula byxor och en tröja med “Fred” tryckt på olika språk. Han har också med sig sitt pass, några böcker, ett par extra skor, en kniv och lite bandage. Men inga pengar. Inga kreditkort.

Dagen är vald med omsorg. Motivet för pilgrimsvandringen står klart: “Vår gemensamma mänskliga samlevnad håller på att erodera. Mitt hopp är att få se början till en återfödelse, när jag nått fram till Porbandar, Gandhis födelsestad, om några år.”

MARKS NYA LIV

MED SINA rötter från nordvästra Irland lämnade Saoirse senare universitetet, arbetade något år för ett veganmatsföretag i Edinburgh, innan han flyttade till Bristol där han bland annnat gav kvällskurser i organisk livsföring. 2006 reste han runt i New Zeeland, där de magnifika omgivningarna runt Mangmuka-skogen väckte liv i hans själ igen. Han upptäckte och blev del av en liten gemenskap där ingen pengahandel existerade. “Det var något av det mest förunderliga i mitt liv. Hittills hade jag varit engagerad i traditionella anti-rörelserna hemma i Storbritannien, men detta var något helt annat.” Han ändrade sitt namn till Saoirse, gaeliska ordet för frihet – symbol för hans längtan att befria sig från begär, men i synnerhet från pengar.

Saoirse är den mest övertygande förespråkaren för “det bästa här i livet är gratis”, som man kan träffa på. Tillbaka i Bristol sålde han sin båt och investerade alla sina tillgångar i upprättandet av Freeconomy – ett nätverk och en website där människor kan byta kunskap, tjänster och varor med varandra.

Det som skiljer Freeconomy från andra liknande bytesgrupper är ansvarsfriheten – eller rättare sagt, avsaknaden av någon sådan paragraf om ansvarsfrihet. “Världen behöver inte mer ansvarsfrihet. Vad som däremot behövs är mer frivilligt ansvar och mindre skuldbeläggande. Fattar du ett beslut, stå för det och ta konsekvenserna med jämnmod. Gör inte världen mer räddhågad än den redan är.”

Det finns heller inget diskussionsforum på hemsidan. “Vill du samtala med någon, gör lite trädgårdsarbete och prata samtidigt lite med grannen.”

Det är det fysiska mötet som Saoirse ser fram emot under sin pilgrimsvandring. Genom att erbjuda sin arbetskraft hoppas han få mat och husrum som betalning. Han tänker vandra genom Europa, Ukraina, Afghanistan och Pakistan, innan han anländer till ett Indien han stiftat bekantskap med och lärt känna sedan tidigare. Han hyser stor tilltro till människors goda vilja.

Han förbereder sig noga, med ett strikt träningsprogram på 40-timmars fasta följt av långa vandringar på den engelska landsbygden.

“Kanske når jag aldrig fram till Indien. Rent statistiskt är jag troligtvis den mest sannolika personen att dö med tanke på alla situationer som kan dyka upp.”

“Men det mest farliga du kan utsätta dig för i ett samhälle som håller på att kollapsa under tillväxt-oket, är att inte göra något alls. Jag dör hellre levande, än i en värld som håller på att begrava den mänskliga gemenskaps-andan alltmer för varje dag.”

(Översättning: Jan Viklund)

LÄS MER & FÖLJ VANDRINGEN:

Freeconomy –
www.justfortheloveofit.org







ÄLDRE ARTIKLAR...»