av Eknath Easwaran

Vad utmärker ett bra ledarskap?

I samband med presidentvalet i USA år 2000 reflekterade professor Eknath Easwaran över var ärligheten och oegennyttan tagit vägen i dagens politiska maktkamp.

Easwaran var professor i engelsk litteratur hemma i Indien när han kom till Berkely Universitet i Californien i början av 60-talet, där han grundade The Blue Mountain Center of Meditation som en av de första lärarna som införde meditation på ett västerländskt universitet. Bland hans författarskap kan nämnas “Gandhi, the Man – The Story of His Transformation”.

STRAX EFTER DET att Indien blivit självständigt 1948, minns jag hur imponerande de enorma skarorna av människor var, som samlades vid de miljontals vallokalerna i hela detta väldiga land under de första allmänna valen. Som medlem i Bombays utbildningsråd blev jag ombedd att hjälpa till, i en vallokal som gjorts i ordning vid ett missionärssjukhus för leprasjuka.

I den fullsatta bussen på vägen dit, satt jag inklämd mellan två lantarbetare, livligt diskuterande framtidsutsikterna för indiska kongresspartiet, muslimska partiet och jordbruksarbetarnas parti. De visade sig ha en omfattande kunskap om partiernas olika program och deras kandidater. När det gällde indiska kongresspartiet, såg de detta som ett barn av mahatma Gandhi och därför höjd över all kritik.

På kvällen anlände jag till min destination, där det unga västerländska paret som förestod sjukhuset gav mig ett varmt välkomnande. De bjöd på en vegetarisk middag och ett ombonat gästrum.

INTE MEDLEM I NÅGOT POLITISKT PARTI

Den man som skulle bistå mig som sekreterare, kom tidigt nästa morgon med röstlängderna. Han hade med sig en stor flaska rött bläck, och förklarade att varje person som röstade fick ena tummen rödfärgad, så att ingen skulle kunna komma tillbaka och rösta en gång till. (Själv kunde jag inte få bort rödfärgen på en vecka efteråt.)

Så anlände valurnorna på en kärra, tillsammans med diverse representanter från de olika partierna. De granskade urnorna och kontrollerade att de var tomma och inte manipulerade.

Röstningen vidtog någon timme senare. Mitt jobb bestod i att vägleda varje röstberättigad in i rummet där urnorna var placerade. På väggen ovanför fanns partiernas symboler avbildade, främst för alla dem som vare sig kunde läsa eller skriva.

Bland de som röstade minns jag särskilt en gammal kvinna, stödd av sin son. Hon frågade mig vilket parti jag tillhörde, men jag förklarade att jag inte var medlem i något politiskt parti.

“Käre vän”, sa hon med ett leende, “ du borde gå med i Gandhijis kongressparti. Han älskar verkligen oss alla, och har arbetat för oss i över femtio år.”

“Jag är en stor beundrare av Gandhi”, tillstod jag, “men däremot är jag lite tveksam till några av partiets kandidater, som kanske vill bli valda mer för egen vinnings skull.”

EN STOR ANDLIG LEDARE

Än i dag tillhör jag inte något politiskt parti – och mahatma Gandhi är fortfarande mitt ideal när det gäller ledarskap. Människor i Indien lyssnade på honom med respekt, för att de kände att de kunde lita på honom – i tanke, ord och i handlingar.

Gandhi färdades över hela den väldiga subkontinenten med järnväg, bil, per elefant, ja, till och med till fots där inga vägar fanns att tillgå. I en stad nära min födelseort inspirerade han oss vid flera tillfällen, där hans tal på engelska översattes till vårt modersmål malayalam. Han hade dock lätt för att lära sig språk och det berättas om en gång när han försökte korrigera sin tolk, som uppmanat: “knäck en flaska lemonad för Gandhiji!”

“Var snäll och inte knäck den. Öppna den istället”, invände Gandhi belevat. Nästa stund brast han ut i gapskratt tillsammans med de andra, när han förstod att “knäcka” på malayalam var detsamma som att “öppna” en flaska.

Med hjälp av den brittiska regeringen fanns det många i Indien som såg till att skapa ett nytt problem för varje lösning som Gandhi erbjöd. Ändå – Gandhi fördömde dem inte; han bemötte dem med hänsyn och aktning. När jag läser om några av de hårda utfall som dagens politiska ledare gör mot varandra, kan jag inte annat än önska att vi kunde odla ett mer hederligt bemötande kandidater emellan, oavsett politiska meningsskiljaktligheter.

UTAN TANKE PÅ PROFIT, PRESTIGE ELLER MAKT

Alla vet vi hur ofta de som kandiderar till olika poster i samhället, gör saker enbart för att försäkra sig om en valbar plats. Och likaså i Indien fick vi bevittna hur många fagra löften som uttalades, enbart i syfte att öka chanserna till återval.

När Gandhi vädjade för indiernas frihet inför brittiska parlamentet vid Runda Bordskonferensen i London 1931, höll han sitt tal utan något papper i handen, utan några förberedelser, och med väldigt lite sömn kvällen innan. Efteråt frågade en reporter hans sekreterare, Mahadev Desai, om “hemligheten” bakom Gandhis enkla vältalighet. Desai svarade: “Vad Gandhi tänker, säger och gör är en och samma sak. Han behöver inga anteckningar.” Gandhi behövde inte planera sina tal. Allt han gjorde förkroppsligade det han trodde på.

Detta är vad jag saknar mest i dagens politiska kampanjer. Vi väljare erbjuds en spektakulär show, men ärligheten och den genuina spontaniteten är mycket, mycket svår att finna.

Politiska ledare har ett stort ansvar, inte bara för att styra regeringar när de blivit valda, men också för det sätt på vilket de påverkar beteendet hos de medborgare som förväntas se upp till dem. Gandhis ledarkoncept bestod i att den bäste ledaren är den som inte i första hand är intresserad av sig själv, utan bara av att bidra maximalt till allas vårt bästa.

Den sanne ledaren är den som vänder ryggen åt den personliga makten, som inte oroar sig över sin personliga framtoning eller hur han eller hon kommer att framstå i historieböckerna. För mig är mahatma Gandhi ett otvetydigt exempel på en stor politisk ledare, som arbetade för sitt land och folk, utan tankar på profit, prestige eller makt. Om våra ledare av i dag bara förstod vilket lysande ideal detta i praktiken är, skulle det kunna bli en inspiration för hela världen.

(Översättning: Jan Viklund, 2001)