av George Monbiot

The Guardian 16 oktober

USA, grundat för att försvara friheten, insisterar nu att dess kritiker är dess fiender.

Bland de andra nominerade fanns en grupp, vars kvalifikationer var något mer robust. Medlemmarna av Kvinnor i Svart har regelbundet riskerat sina liv i hopp om att förhindra krig. De har bott hemma hos palestinier, blivit beskjutna av israeliska tanks och konfronterat krigsbrottslingar på Balkan. De har stått tysta medan de skymfats och bespottats under sina manifestationer runt om i världen. Men nu – i denna förvridna spegelvärld, där krig är fred och fred är krig, har istället Kvinnor i Svart stämplats som potentiella terrorister av FBI, med hot om brottsmålsundersökning.

De är i gott sällskap. Tidigare i år nämndes det kaotiska, men rätt ofarliga nätverket Reclaim the Streets och Carnival Against Capitalism i FBI:s uttalande om terrorism-hotet som det presenterades för amerikanska senaten. Den nya terrorist-lagen definierar nu termen så pass brett att bl.a. Greenpeaces medlemmar riskerar att bli behandlade som Al-Qaidas jämlikar. Bush’s doktrin – “om du inte är med oss, är du mot oss” – tillämpas redan.

Denna logik saknar all logik. Usama bin Laden har utmanat USA:s regering – slutsats; alla som utmanar regeringen är presumtiva terrorister. Att bin Ladin per definition är fascistoid, medan andra grupper nämnda är progressiva blir irrelevant; varje offentlig form av protest kommer nu att behandlas som en form av attack. Men med tanke på att bin Ladin inte är progressiv utan miljonär, vore det mer rimligt att samla ihop och korsförhöra alla miljonärer.

Det krävs ett tillägg till vokabulären – för att kunna klumpa samman Kvinnor i Svart med Al-Qaida måste bägge klassificeras som “anti-amerikanska”. Den termen, som nu används av alla från Donald Rumsfeld till Tony Blair, innefattar inte bara amerika-hatare, utan också alla som ifrågasätter USA:s utrikespolitik och försvarsdoktriner. I detta ryms ett outtalat krav på okritiskt och villkorslöst stöd, för en kärlek till regeringen, som mer påminner om ryska tsar-tidens än de ideal som Amerikas förenta stater grundades på.

Anklagelsen om “anti-amerikanism” är i sig djupt anti-amerikansk. Om USA inte står för frihet i tanke och tal, mångfald och rätten att av-vika, har vi förråtts på idealen. “Anti-amerikansk” betyder idag exakt var o-amerikansk betydde i mitten på 50-talet.

Om vi verkligen ska bevara pluralism, tolerans och frihet – som president Bush påstår sig försvara – måste vi börja ifrågasätta allt vi ser och hör. Fast vi vet att regeringar konsekvent ljuger för oss i krigstider, verkar de flesta fortfarande tro att denna universal-regel gäller alla konflikter – utom just den pågående. Många av dem som i dag vet, att småbarn inte rycktes ur sina kuvöser i Kuwait 1990, är ändå beredda att tro allt som sägs om Afghanistan och terrorismen.

Det finns gott om skäl till att vara skeptisk. Det plötsliga uppdykandet av terroristernas bagage, pass och flygmanualer verkar för bra för att vara sant. Dossiern med “bevis” mot bin Ladin består till stor del av antaganden och spekulationer. Och just när hökarna i Vita Huset började förlora argument för ett utökat krig mot andra länder, anländer en massa brev med bakterier till en rad journalister, brev som lika väl kunde haft etiketten “gåva från Irak”. Många är de, som gynnas av detta opinions-skifte.

DEMOKRATIN upprätthålls inte först och främst genom folks tilltro, utan genom folklig skepsis. Om vi inte är beredda att ifrågasätta, att utmana och att av-vika, bidrar vi bara till att underminera det demokratiska system som våra regeringar förmodas kämpa för. De verkliga försvararna av Amerika är de som just nu får höra att de är anti-amerikaner.

Författaren, krönikör för The Guardian

är bl.a. hederdoktor vid Departments of Politics i Keele.

1995 mottog han FN:s Global 500 Award(miljöutveckling).

böcker: “Captive State“; om bolagiseringen av England.

Översättning: Jan Viklund

(förkortad version av artikel i The Guardian)