Trettio år senare är Mohammad Yunus en respekterad och firad man. Det system han skapade, mikrokrediter, har utvecklats till en framgångsberättelse i kampen mot fattigdom och ett vitalt instrument för varaktig fred i konfliktområden. Förenta Nationerna tillägnade år 2005 som Internationella året för mikrokrediter och i år har alltså Nobels fredspris gått till dr. Yunus och Grameen Bank.


Är då de senkomna applåderna hyckleri, ett oväntat, plötsligt erkännande att dr. Yunus haft rätt hela tiden? Inte alls. Mikrokrediter har helt enkelt passerat alla de stadier som varje konstruktiv idé går igenom; först utskrattad, sedan aggressivt motstånd, och slutligen accepterandet som något självklart.


Det är samma stadier som idén om demokrati upplevt – likaså kvinnors rätt, miljöskydd, fackliga rättigheter… alla betraktades de en gång i tiden som luftslott.


Arthur Schopenhauer identifierade dessa stadier och Mohandas K. Gandhi iakttog detsamma: “Först blir du nonchalerad, sedan utskrattad, sedan bekämpad. Därefter uppnår du respekt.”


Mohammad Yunus har en säregen förmåga att kommunicera med människor, säger Iqbal Quadir som tog initiativet att starta ett mobiltelefonföretag i Bangladesh med hjälp av Grameen Bank. Han vet exakt vad han ska säga till makthavare som Bill Clinton, likaväl som när han samtalar med fattiga i Bangladeshs byar. Men framförallt är dr. Yunus ett ytterst praktisk man. Han får saker gjorda.


Årets fredspris är därför också ett pris för mod och uthållighet. För att vägra ge upp och fortsätta hysa tilltro. Ett pris som ger hopp och bekräftar att det finns utrymme till förbättringar.

Jurriaan Kamp är redaktör för nederländska tidskriften
Ode Magazine.


Översättning: Jan Viklund