Souren visste bara en man som skulle kunna ge honom sinnesron tillbaka – Gandhi. Han visste också var han skulle finna honom. Just i dessa dagar fastade Gandhi i ett av de fattigaste muslimska kvarteren i Calcutta som en reaktion på de våldsamma upploppen i staden. “Om mina egna landsmän dödar varandra vill jag inte längre leva”, hade Gandhi förklarat. Och om blodbaden inte slutade skulle han förmodligen dö. Vid 78 års ålder var han inte lika stark som under tidigare fasteaktioner.


Souren visste i sitt hjärta att han inte kunde tillåta att Gandhi dog för hans skull. Efter en vecka av inre sökande hade han samlat mod att möta Gandhi ansikte mot ansikte.


Med bultande hjärta liftade han till de kvarter där Gandhi med följe höll hus. Tyst och stilla klev han i det dunkla varma rummet där en läkare och vän till Gandhi tålmodigt höll på att massera hans panna. Souren brast i gråt och föll ner vid Gandhis fötter. “Förlåt mig”, snyftade han. “Jag har syndat fruktansvärt och förtjänar att dö, men du måste fortsätta leva.”


“Vi är alla syndare, min son”, svarade Gandhi svagt. “Kom närmare och berätta om din synd.”


Souren lät orden forsa fram. “Jag har begått ett oerhört brott. Jag har mördat en muslimsk pojke efter mordet på min egen familj och son. Mitt liv har blivit ett levande helvete! Jag vill inte ha också ditt liv på mitt samvete, Bapu!”


“Om du vill rädda mitt liv, börja då arbeta för försoning. Och om du söker bot för din synd har jag ett förslag”, sa Gandhi. “Sök upp en föräldralös muslimsk pojke och ta hand om honom som det vore din egen son. Men du ska vara helt säker på att han är muslim – och du ska uppfostra honom som en sådan.”


Gandhi var uttröttad och hade mycket svårt att tala. Han föll i en stunds tystnad. Så tillade han: “Religionen är till för att ena oss, inte söndra oss.”


Souren skulle aldrig glömma det samtalet. “Jag vet inte vad jag hade gjort om det mötet inte ägt rum”, konstaterar han flera år efteråt. “Mitt liv hade fullständigt spårat ur, som en järnvägsvagn. Gandhi satte upp mig på spåret igen.”


Det dröjde inte länge förrän Souren i sitt sökande efter ett övergivet barn träffade på en ung muslimsk mor som förlorat både man och barn, så när som på sin nyfödda baby. Familjen hade dödats, hon hade blivit våldtagen och var nu en utstött. Souren och Maryam fann att de bägge bar på samma smärta och djup vänskap uppstod.


Jag mötte Souren flera år efter Gandhis död. De är gifta nu och har två barn – Maryams son, som Souren adopterat, och en dotter. De glömde aldrig min farfars ord. Som varmt troende hindu och muslim har de studerat varandras religioner och tagit till sig av det goda som var och en av dem kan erbjuda.


Ett nytt liv har triumferat över ärren från det förflutna.

Författaren Arun Gandhi är sonson till Gandhi.


Arun G. är bosatt i USA och driver the M.K. Gandhi Institute for Nonviolence.