because there can
be no peace
without justice

SÖK ARTIKLAR


THE MAN
Biography (1869-1948)
The Salt March
                     THE CONCEPT
                     Ahimsa
                     Satyagraha
                     Sarvodaya
                     Swaraj
                     Swadeshi
GANDHIAN SITES

Home » Gandhian


UNDVIKANDE SVAR (Young India 12 mars, 1930)
15 mars 2005, 09:59  |   GANDHI-RELATERAT  INDIA

SALTMARSCHEN 1930

Klockan 6.30 på morgonen den 12 mars 1930 startade vandringen från Sabarmati Ashram.
Förutom ett tal vid bönemötet på morgonen, i byn Chandola vid lunchtid, tal och intervjuer på eftermiddagen för the Bombay Chronicle i Aslali, samt ett dikterat brev till Narandas Gandhi (föreståndare för Sabarmati Ashram), publicerade tidningen Young India samma dag sex artiklar av Gandhi.

En av dem var med anledning av det svar som erhållits på Gandhis ultimatum och begäran om saltskattens avskaffande.


UNDVIKANDE SVAR
(Young India 12 mars, 1930)


Bäste Mr. Gandhi,
Hans excellens Vicekonungen ombeder mig bekräfta ert brev den 2:a mars. Han beklagar budet att ni överväger en handling som uppenbarligen innebär brott mot lagen och en fara för den allmänna ordningen.
Med bästa hälsningar,
G. Cunningham, privatsekreterare

SAREN ÄR redan välbekant med detta svar. Han noterar också att det är undvikande; och om större berättigande krävdes, kunde det här stereotypa svaret ha undvarats. På mina bara knän bad jag om bröd och mottog istället stenar.


Det stod öppet för Vicekonungen att avväpna mig genom att befria den fattige mannens salt, en skatt som kostar honom fem annas per år, eller nära nog tre dagars inkomst. Jag känner ingen utom i Indien som betalar staten 3 rupees per år, om han tjänar 360 rupees under samma period. Det stod öppet för Vicekonungen att göra mycket mer, förutom att sända det vanliga svaret.


Men tiden är inte inne än. Han representerar en nation som motvilligt ger upp, som motvilligt ångrar sig. Enträgna böner övertygar inte en sådan nation. Den lyssnar beredvilligt till fysiskt våld. Den kan med häftig andhämtning bevittna en boxningsmatch i timmar, utan att förtröttas. Den kan bli fullständigt galen över en fotbollsmatch med många brutna ben som följd. Den faller i extas över de bloddrypande krigets kostnader. Den klarar även av att lyssna till det stumma otåliga lidandet. Den ger ändå aldrig ifrån sig de miljoner den årligen åderlåter ur Indien, som svar på aldrig så övertygande argument. Det vicekungliga svaret förvånar mig inte.


Men jag vet att saltskatten måste försvinna och många andra ting med den, om mitt brev har någon mening. Tiden må utvisa hur stor betydelse det verkligen hade.


I svaret sägs att jag överväger en handling som uppenbarligen innebär ett brott mot lagen och en fara för den allmänna ordningen. I strid med travar av böcker innehållande regler och förordningar, är den enda lag denna nation känner den brittiska administrationens vilja, och den enda allmänna ordning nationen känner ordningen inom det allmänna fängelset.


Indien är ett enda stort fängelse.


Jag förkastar denna lag och ser det som min heliga plikt att bryta den sorgfyllda monotonin hos denna obligatoriska ordning, som kväver nationens hjärta i behov av fri luft.


M.K. Gandhi

Översättning: Jan Viklund






ÄLDRE ARTIKLAR...»