Tony Blair?


Uttrycket är plötsligt lugnt. En kort paus, som måste han bestämma sig för en exakt formulering: “Tony Blair är en bra man enligt min mening, men jag tror inte han lever riktigt i verkligheten. Han vill göra Storbritannien mäktigt. Han vill sitta tillsammans med Amerika.” Munnen smackar lätt.


Nämn Världsbankschefen James Wolfensohn, och du får en storögd uppsyn av oförställd förvirring. Som om Sivaraksa med egna ögon skådat en säregen korsning av huvudet från en krokodil och kroppshyddan av en flodhäst. “James Wolfensohn är en mycket arrogant man, men samtidigt djupt andlig i sin judiska tradition.”


Det är det närmaste Sivaraksa kommer till ett positivt omdöme om någon ur de “etablerade kretsarna” som han haft långa, etiska diskussioner med om ekonomisk utveckling.


“De etablerade vill helst inte lyssna. De tål mig inte,” förklarar han, med ett leende så brett att det pressar ihop ögonen.


En liten, kraftigt byggd man, som påstår sig vara 69 men verkar 20 år yngre, har härjat med de “etablerade” i sitt hemland Thailand sedan tidigt sextiotal. Och vunnit omvärldens erkännande som landets mest framstående intellektuella och sociala aktivist.


Utbildad i England, vid S:t Davids College, Lampeter och Londons Middle Temple, inledde Sulak Sivaraksa en anmärkningsvärd karriär 1961, när han återvände hem för att starta en tidning i Thailand – The Social Science Review. Under en militärdiktatur, men med mäktiga vänner inom thailändska kungafamiljen, utvecklade Sivaraksa en kritisk och oberoende linje i tidningen, samtidigt med ett dussintal ickestatliga organisationer, inom allt från social trygghet till andlig vägledning. Hans arbete med att bl.a. organisera protester som motsatte sig bygget av en gasledning mellan Burma och Thailand förde honom inför domstol.


“De etablerade ledarna talar om ekonomisk tillväxt som ett sätt att hjälpa de fattiga”, säger han och tuggar på ännu en sur citron. “Men jag har aldrig sett någon av dem tala med en fattig. Jag lever tillsammans med dem. Där finns samhällen i Thailand som en gång i tiden omgärdades av vidsträckta skogar. Människorna försörjde sig själva i den miljön. Men de räknades ändå som fattiga av omvärlden. Nu finns inte längre någon skog, men nya byggnader överallt. Alla är väldigt rika enligt siffrorna, förutom att det knappast verkar så när du träffar människorna som svälter. Som måste betala en dagslön för att köpa sig en burk Coke.”


Sivaraksas arbete har bl.a. tilldelats Right Livelihood Award, det s.k. alternativa Nobelpriset. Hans senaste projekt handlar om att skapa alternativ till konsumtionsmodellen. Ett gräsrotsprogram för att kritiskt förstå den nuvarande sociala och ekonomiska strukturen.


“Företagen som i dag styr världen har all den senaste tekniken. De anställer de skarpaste hjärnorna, men vad de saknar är den etiska styrkan. Och det är vad alla mänskliga företag stupar på i slutändan. Utan en etisk grund kan inget bestå. Jag minns tydligt hur George Orwell redan för 50 år sedan förutspådde Sovjetunionens fall. Ingen trodde honom. För på den tiden såg den brittiska vänstern Sovjet som ett föredöme – precis som människor i dag tror den enda raka vägen framåt är marknadsfundamentalismen.


Men Orwell fick rätt. Regimen saknade moralisk legitimitet. Och dagens industribolag kommer av precis samma skäl inte heller att bestå.”


För en gångs skull är Sivaraksas ansikte uttryckslöst.

Chris Bunting är brittisk frilans-journalist för bl.a. Times och The Independent.


Översättning: Jan Viklund