KATHY KELLY, Gandhian av i dag.

HON SKREV sitt testamente på ett nedslitet hotell i Bagdad, satt i långa, nattliga samtal om hur de döda skulle tas om hand när bomberna började hagla. Hon har hållit vettskrämda småbarn i famnen som gnisslat tänder under bombmattorna över Bagdad, medan magen vände sig ut och in.


Hon har tre år i rad nominerats till Nobels fredspris – för ett fredsarbete som började flera år tidigare vid soppköken hemma i Chicago, fortsatte i Sydamerika och Nicaragua och landade i Irak.


Hemma i USA välkomnas hon nu med en dom på tre månaders fängelse för en fredlig aktion vid militärbasen Fort Benning förra året.

Den 22 november steg Kathy Kelly tillsammans med 27 andra amerikanska medborgare in på det militära område i USA som utbildat och tränat kommande diktatorer och soldater, skyldiga till massakrer av hundratusentals människor i bl.a. Central och Sydamerika.


Aktionerna mot det ökända “School of Americas“ har avlöst varandra under årens lopp.


För mer info, besök
SOA Watch


VID RÄTTEGÅNGEN den 26 januari i år dömdes 14 personer till mellan 90 dagar och 6 månaders fängelse. 4 personer fick villkorlig dom.


Den högsta domen – sex månader – utfärdades för 73-årige Donald Beisswenger, pensionerad teolog vid Vanderbilt Universitet.


“Kristna nationer har alltför lätt att ignorera kränkningar och övergrepp utförda i deras namn”, sa Beisswenger.


“Min oro gäller inte vad min regering planerar att göra med mig”, förklarade Faith Fippinger, pensionerad speciallärare från Sarasota. “Jag oroar mig för vad min regering planerar att göra med mitt land och min värld.”


MISSHANDLAD OCH BAKBUNDEN

NÄR Kathy Kelly greps vid Fort Benning förra året fördes hon och de övriga till en lagerlokal för visitering. Där beordrades hon sära på benen, höja armarna och stå blickstilla under den närgångna kroppsvisiteringen. Till slut tappade hon balansen och förklarade att hon hade svårt att uthärda det hela. Fem soldater bröt då ner henne på golvet, band ihop hennes handvrister och anklar, varpå en soldat satte knäet på hennes rygg.


Kelly, som haft fyra lung-kollapser tidigare, fick svårt att andas. Hon stönade fram detta upprepade gånger. Till slut lättade trycket och hon fördes till nästa “station”. Där förklarade en av soldaterna att “eftersom hon var så stridsbenägen skulle hon veta, att om hon inte följde deras instruktioner skulle han använda pepparspray mot henne.” Jag frågade om han kunde beskriva på vilket sätt jag varit stridsbenägen, säger Kelly, men han svarade inte.


Med ett blått öga och kraftig muskelvärk plågades jag efteråt av en enda allvarlig fråga, berättar Kelly. “Vad är det för land vi lever i?”


“Ett land där det nyinrättade Homeland Security tränar enheter inom polis och militären att kontrollera och förödmjuka sina egna medborgare.”


Läs Kathy Kellys redogörelse –
HOGTIED AND ABUSED AT FORT BENNING


FRÅN ORD TILL HANDLING


“Fred är inte något man bara kan prata om”, förklarade David Corcoran, 69, sjukhuspräst från Plains, vid rättegången. “Jag måste vara villig att riskera lika mycket för freden som soldater är villiga att riskera i krig.”


Flera av de dömda upprepade vid rättegången Amnesty Internationals krav på en oberoende utredning om tidigare och nuvarande övergrepp begångna av utbildade vid School of Americas.


I sin slutplädering inför domaren vittnade Kathy Kelly om sina erfarenheter i länder som Nicaragua och Irak.


“Domare Faircloth, vi har upplevt – i första hand – den dödliga effekten av USA:s militära linje, på mödrar och barn, på familjer.”


“Vi har hållit dessa barn och försökt trösta dem under bombningarna. Var och en av oss lärde sig hålla masken inför barnen, fast våra magar vände sig ut och in.”


“Det är på grund av dessa erfarenheter jag är mer än villig att gå in i det amerikanska fängelsesystemet och än en gång möta alla dessa kvinnor som isolerats från sina familjer – höra dem försöka trösta sina barn över telefonen, barnen de inte längre kan krama eller kela med.”


“Det är också oerhört viktigt att fortsätta bära vittnesbörd – framför denna domstol och den amerikanska allmänheten – från alla dem som inte har möjlighet att framträda. En rapport i London Observer citerade under gårdagen läkarpersonal vid den amerikanska militären, som varnade för att 20 procent av de hemvändande veteranerna från Irak lider av post-traumatisk stress – 22 soldater har redan begått självmord.


Deras anhöriga, vars armar värker i saknad efter sina kära som aldrig återvänder, kan enligt min mening lättare förstå sorgen hos familjer långt bort från USA med samma överväldigande känsla av förlust.”


“Ibland tycker jag vi står inför en ödemark utan ringaste medkänsla här i landet. Men när jag tänker på alla de röster – inte minst här i rättssalen – som kämpar, som ropar efter Nådens verk istället för Krigets verk – då känner jag mig hemma, tacksam. Och ett djupt behov av tystnad för att kunna lyssna till ropen hos de mest drabbade – deras rop som vi aldrig hör.”


Läs Kathy Kellys hela slutplädering.

VAD KAN VI GÖRA?


Voices in the Wilderness (som Kathy Kelly grundade) står dessutom inför höga böter och fängelsestraff för att ha brutit mot Irak-sanktionerna på 90-talet.
Vill Du stödja deras kamp?
Skriv under petitionen till John Aschcroft och USA:s Justitiedepartement.


Se även
“What We Can Do” – New Ways to Resist the Militarism.


Voices in the Wilderness –
www.vitw.org

Sammanställning och översättning: Jan Viklund