SVÅRA DAGAR...

Tisdag 18 november 2003


DE HAR BOMBAT hus i Tikrit och andra områden! Ofattbart… jag blir så arg att jag vill slå sönder nåt!!! Vad i helvete är det som pågår?! Vad tror amerikanerna Tikrit är?! Nån sorts stad med monster eller odjur? Folk där är vanligt folk. De flesta försöker försörja sig på jordbruket eller kreaturen – resten är lärare, försäljare, de har ett liv och familjer… Tikrit är bara en samling låga hus, och ett palats som var lika oåtkomligt för Tikrit-borna som allting annat!


Folk i Al Awja led lika mycket som alla andra, om inte mer – alla hade inte någon relation till Saddam, och till och med de som hade det, led under hans riktiga anhöriga. Visst, hans livvakter och andra i hans närhet kom från Tikrit, men de är ju inte där nu- majoriteten har träffat avtal med den “provisoriska myndigheten” och förhandlar om sin trygghet. De som just nu bor i Tikrit är vanliga människor, vars hem och barn är lika kära för dem som varje amerikanskt hem och barn är kära för amerikanerna!


Och NEJ – jag är INTE från Tikrit – inte ens från “triangeln” – men jag känner vanligt, hederligt folk som ÄR, och blotta tanken på vad som händer får mig att vilja skrika rätt ut. Hur kan skitstöveln till president påstå att det blir bättre i Irak, när hans trupper börjat förstöra människors hem?! När du jämnar någons hus med marken och rövar bort deras familjer, varför skulle de vilja fortsätta med sina liv? Varför skulle de inte vilja kasta en hemmagjord bomb mot någon 19-årig soldat från Missouri?!


Vad tror du dessa barn tänker, när de kastas ut på gatan mitt i natten tillsammans med sina föräldrar – får huset plundrat och nedbränt?! Vilka tror du skapar “terroristerna”?!! Tror du ungarna tänker “Åh, ja, nu har vi lärt oss en läxa. Tack för det, soldater!” Det är som en ond, monoton cirkel och människor är ursinniga…


I väst verkar folk tro att Irak består av en massa zoner och områden – etniskt och religiöst delat. Det är bara inte sant – majoriteten har sina släktingar över hela Irak. Mina anhöriga kom från Mosul, ända ner till Basra – vi oroar oss för varandra och det som händer gör hederligt folk vansinniga.


En massa räder har gjorts över hela Bagdad, men särskilt i Al-A’adhamiya. Dussintals människor har gripits på grunden att dom ägt fler än ett vapen. Vem har mindre än två vapen i dag?! Varenda en har minst en Kalasnikov och några pistoler. Varje man i huset är mestadels beväpnad och ofta kvinnorna också. Inte för att vi älskar att förvandla våra hem till arsenaler, utan för att situationen varit så fruktansvärt livsfarlig, att ingen vill ta några risker.


Försök föreställa dig scenen: En blå mini-buss kör fram till infarten… 10 smutsiga, långhåriga män hoppar ur, med Kalasnikovs, pistoler och granater, och kräver alla guldföremål och ungarna (för lösensumma). Försök föreställa dig att möta dem med en ensam pistol… Om Bagdad vore TRYGGT, skulle folk lämna ifrån sig vapnen. Jag hatar att ha vapen i huset.


Jag är så trött. De senaste dagarna av Ramadan har ansträngt varje nerv i min kropp. Strömmen har varit borta i tre dagar. Ingen vet riktigt varför, rykten om stormar och förstörda generatorer, sabotage och bestraffningar… ingen vet säkert. Explosioner överallt.


Vi skickade inte barnen till skolan i dag. Min kusins fru talade hela förra natten om hemska föraningar, och det räckte för att övertyga min kusin om att det var bättre att de stannade hemma.


Det är svårt nog för oss vuxna utan ström, men det är en tortyr för ungarna. De vägrar lämna den lilla ljuskäglan som fotogenlamporna ger. Vi ser oroligt på, när de flyr från stearinljusen till ljuset från lamporna, försöker undvika mörkret så gott det går. Jag har syner om barn som råkar slå ut ett ljus – het, brinnande vax, flammor… Jag frågade sjuåringen förra natten om hon var rädd för ‘monster’ när hon sprang ut från ett mörkt rum. Hon betraktade mig som om jag var tokig – monster är nåt för dem som inte behöver vara rädda för krig, bortrövanden eller explosioner.


Vi (fem hushåll i kvarteret) skramlade ihop och köpte en generator direkt efter kriget. Så två hushåll har nu tillräckligt med el, för lampor, en tv, ett kylskåp och en frys. Det är därför jag kan skriva på datorn några timmar. Men jag är rädd för att om strömmen plötsligt går, blir datorn förstörd.


Vi ser huvudgatan från vårt hustak. En av affärsägarna har en liten generator och sätter fram stolar utanför butiken, framför en liten svartvit tv. Alla killarna i kvarteret strömmar till varje kväll, som flugor till en sockerbit. Man dricker te, sitter och pratar.


Du uppskattar inte ljus på allvar förrän du sett en helt mörklagd stad och dina ögon automatiskt dras till ljuset från generatorerna… det ser ut som himlen fallit ner på jorden, och stjärnorna vandrar kring på Bagdads gator, vilsna och ensamma.


Jag måste sluta nu. Hoppas strömmen är tillbaka i morgon, åtminstone.


postat av river @ 10:52 PM

Översättning: Jan Viklund