Jag hörde från en vän som bor nära Röda Korsets område att hennes granne efter flera månader äntligen hade känt sig trygg nog att skicka sin dotter till skolan. När explosionen inträffade 8.30 på morgonen krossades moderns hopp, paniken spred sig i hjärtat hos föräldrar, grannar och barnen. Anne Montgomery från Christian Peacemaker Teams berättade att hon var där mindre än en timme efter explosionen. Hon beskrev hur desperata föräldrar sprang runt och sökte efter sina barn. Hon gick in i en av skolorna, fylld med krossat glas, en krittavla lossnad från väggen och en av eleverna, en ung flicka, i traumatisk chock vid ett öppet fönster.

Elektriciteten försvann samtidigt som folk samlades för middagen hemma. Jag har tagit som vana, att se på klockan varje gång strömmen går. Kl. 19 på kvällen verkar vara en populär tid. Trots att inga luftkonditionerings-system är på längre, som kan försvaga det elektriska, har vi fortfarande långa perioder varje dag utan el. Särskilt på kvällarna.


Hotet från självmordsbombare har aldrig varit större. I morse hörde jag Colin Powell på BBC-radion säga att “de (terroristerna?) måste välja. De kan fortsätta attackerna och bli dödade eller arresterade – eller de kan lägga ner sina vapen och bli en del av det nya Irak.” Jag är rädd för att det inte är fullt så enkelt, Mr. Powell.

Vi har tagit av locket på Pandoras ask. Vi har släppt anden ur flaskan. Vi har dragit ur korken, och det står klart att vi inte vet hur vi ska sätta tillbaka den. Ingen tror oss längre. Myten att vi kan – och vill – sätta stopp för terrorism har bara tjänat som bränsle för att öka våldet runtom i världen.


Det verkar som det är det amerikanska folket och dess regering som måste välja, Mr. Powell. Vi måste erkänna att vi hade fel, att vi begått ett fruktansvärt och kostsamt misstag.


Våldet, attackerna, problemen, kommer inte att försvinna. Här i Bagdad går det inte en dag, utan att vi känner döden närvarande i bakgrunden. Döden är alltid närvarande. Alltid i bakgrunden.

Cathy Breen
Ålder: 54
Från: New York, USA
Hälsovårdare och människorätts-arbetare.
Cathy har bl.a. bott i Panama, Puerto Rico och Tyskland. Hon studerade geatrisk sjukvård i Hamburg, och tillbringade 10 år i Bolivia som hälsovårdare, där hon också var med om att starta Andean Information Network, men inriktning på att dokumentera de negativa konsekvenserna av USA:s “krig mot droger” i Bolivia, samt övergreppen som följde. Arbetet förde henne i kontakt med senatorernas kontor i USA.


I Iraq Peace Team blev Cathy kvar i Irak under invasionen och de första 10 dagarna av ockupationen. Nu när hon återvänt, står hon i direkt förbindelse och rapporterar hem till Maryland Catholic Worker i New York.


Översättning: Jan Viklund