because there can
be no peace
without justice

SÖK ARTIKLAR


THE MAN
Biography (1869-1948)
The Salt March
                     THE CONCEPT
                     Ahimsa
                     Satyagraha
                     Sarvodaya
                     Swaraj
                     Swadeshi
GANDHIAN SITES

Home » Features


RIK PÅ TING, FATTIG PÅ TID
10 augusti 2003, 16:00  |   ARTIKLAR  

av Wolfgang Sachs,
Wupertal Institute for Climate, Environment and Energy, Tyskland


EN TURIST ställer in skärpan på en idyllisk scen: en man i enkla kläder som halvdåsar i en fiskebåt, uppdragen från strandvågorna. Kameran klickar till, fiskaren vaknar. Turisten erbjuder en cigarett och inleder en konversation: “Vädret är utmärkt, det finns mycket fisk därute, varför går du inte ut efter mer?”


Fiskaren svarar: “Eftersom jag fångat tillräckligt i morse.”


“Men tänk dig”, invänder turisten, “du skulle kunna gå ut tre, fyra gånger om dagen och få mångdubbelt mer! Och vet du vad som skulle kunna hända då?” Fiskaren skakar på huvudet. “Om ett år kunde du skaffa en motorbåt. Efter två år skulle du ha råd med en till, och efter tre år kanske en hel skuta. Tänk dig! En dag skulle du kunna bygga en kylanläggning eller ett rökeri, du kanske till och med skulle kunna skaffa en egen helikopter som kan spåra upp fiskstimmen, eller din egen truck för att frakta fisken in till staden, och sedan…”


“Och sedan?” undrar fiskaren.


“Och sedan”, förklarar turisten triumferande, “skulle du kunna sitta lugnt vid strandlinjen, dåsa i solen och se ut över det här vackra havet!”


Fiskaren ser på turisten. “Men det var ju precis vad jag gjorde innan du dök upp.”


Den här historien – berättad av författaren Heinrich Böll – spelar på hoppet och ängslan hos de rika. Turisten som ser den “lata” fiskaren slumrande i solen, blir påmind om hans egen rädsla över att bli fattig, eller hamna i en situation där han inte har några val. Samtidigt projicerar han instinktivt den rikes hopp på den fattige och lägger upp en färdplan för att utveckla produktiviteten. Till slut kommer löftet som antas ska bringa mening åt alla ansträngningar: att uppnå befrielse från arbetet och bli sin egen herre över tiden.


Vad som gör anekdoten så speciell är själva rundgången; den rike strävar efter att komma dit den fattige redan är. En paradox infinner sig, som väcker en del oroande frågor för den som sitter med ett överflöd på allt. Varför alla dessa utvecklingens våndor och ansträngningar, om den rike bara vill uppnå vad den fattige redan verkar ha haft hela tiden? Eller, än värre, hur kommer det sig att den rike, trots så mycket liv och rörelse, aldrig verkar uppnå det tillstånd som den fattige åtnjuter? För om målet med utveckling var att tillskansa sig en förmögenhet av ting, för att kunna uppnå en förmögenhet i tid, har dagens rika samhällen bevisligen missat det målet rejält. Vad var det som gick fel?


I ÅMINNELSE AV TIDEN

Som det ofta noteras, är det tidens ekonomi som är kärnan i varje form av ekonomiskt agerande. Från Arkwrights Spinning Jenny till Bill Gates Internet Explorer – tekniken används i tron på att göra många saker snabbt, är bättre än göra få saker i långsamt tempo. Förmågan att spara tid har varit själva grundpelaren i utvecklingssynen, något som förändrat både produktions- och konsumtionsmönstret över de senaste 200 åren.


Frihetens förlovade rike väntade vid horisonten. Friheten från svett och möda, människan som äntligen får ägna sig åt eget självförverkligande. Det var inte bara idealen hos den unge Karl Marx. Vad hände med den utopin? Vad har nu all denna sparade tid tagit vägen?


Bilen kan tjäna som ett exempel. Från början hyllad som den optimala tids-spararen, som dramatiskt forkortade resans tid. Men i verkligheten ägnar bilförare i dag inte mindre tid än andra åt att färdas från en plats till en annan. De färdas istället till mer avlägsna platser. Snabbare bilar innebär fler mil längs vägarna. Tiden som sparas, investeras i längre avstånd. Den genomsnittlige tyske bilföraren färdas i dag 15.000 km om året, jämfört med bara 2.000 km på 50-talet.


Och på många andra områden – transporter, produktion och lättviktig underhållning – omsätts den sparade tiden till allt större avstånd, fler överenskommelser, ökad tillverkning och växande aktivitet. Det sparade timmarna äts upp av ny tillväxt. Och efter en tid, genererar denna expansion ett nytt tryck efter nya tids-besparande artiklar – och så börjar det hela om igen.


VARFÖR FÅR VI ALDRIG NOG?

Fiskaren i vår berättelse skulle förundras över de aldrig sinande kraven på mer, mer, i våra redan så rika samhällen. Själv var han nöjd med sin morgonfångst och kunde därefter tillåta sig att vila. Medan vi, i dagens utvecklade samhällen, har hängt upp oss på principen om otillfredsställelse. Varför får vi aldrig nog?


Vad som betyder något i detta samhälle är den symboliska makten hos varor och tjänster; från konkreta redskap eller fordon har de reducerats till att fylla en uttrycks-funktion. Vad som räknas är vad varor uttrycker, inte vad de uträttar. I det moderna samhället är varor lika med kommunikationsmedel. De utgör ett system av “signaler” genom vilka köparen uttrycker något om sig själv.


De flesta produkter är redan perfekta och kan inte utvecklas något mer; enda sättet att finna nya köpare att tillskriva dessa produkter mer symboliskt kapital. Bilar som inte kan bli snabbare eller mer komfortabla, får en design som tekniska underverk. Klockor som redan visar tiden perfekt, får bli sport-ur för dykare. Televisions-apparater med perfekt bildåtergivning, får biografernas breda skärmar. Konsumenten erbjuds nya spännande identiteter, där produktens bas-egenskap självklart tas för given.


I ett sådant sammanhang formas relationen mellan konsument och produkt främst genom vår föreställningsförmåga, något som är oändligt formbart. Känslor och betydelser är flyktiga och allt annat än stabila, något som formgivare kan använda sig av i obegränsade variationer. Att överflödssamhället en vacker dag skulle uppnå en nivå av tillfredställelse blir därför aldrig troligt; när de konkreta tingen förvandlas till sinnebilder och kulturella symboler finns det inte gräns för den sortens ekonomiska expansion.


ENKELHET OCH VÄLBEFINNANDE

Men det finns en gräns – tingen kan bli rånare och stjäla vår tid. Varor ska väljas, köpas, användas, upplevas, underhållas, repareras, förvaras och slängas. Likaså måste överenskommelser och möten arrangeras, samordnas, protokollföras och följas upp. Även de mest vackra föremål eller värdefulla möten gnager på vår tid – den mest begränsade av våra tillgångar. Antalet möjligheter – varor, tjänster, upplevelser – har ökat explosionsartat i överflödssamhället, men dygnet fortsätter konservativt att förbli bara 24 timmar långt. Tidsbristen är överflödets baksmälla. De rika har massor av ting, men är fattiga på tid. Överflödets valmöjligheter gör det allt svårare att veta vad man vill ha, vad man vill avstå ifrån, och att verkligen uppskatta det man har.


Mänskligt välbefinnande har två dimensioner: det materiella och det icke-materiella. Den som inhandlar mat och tillagar en middag njuter den materiella tillfredsställelsen av att fylla magen, och den icke-materiella njutningen av matlagningen och samvaron vid middagsbordet. Denna icke-materiella tillfredsställelse kräver uppmärksamhet, vilket innebär tid. Det fulla värdet hos varor och tjänster kan bara upplevas om de åtnjuter full uppmärksamhet. Alltför många konkurrerande ting gör att tiden krymper; överflödet av valmöjligheter förminskar möjligheten till upplevelser. Fattighet på tid nedgraderar rikedomar av ting. Med andra ord, det finns en gräns för den materiella tillfredsställelsen, bortom vilken den fullständiga tillfredsställelsen definitivt minskar. Enkelhet är därför nyckeln till välbefinnande.


Oförmågan att utöva ett visst mått av enkelhet är själva kärnan i problemet med vår relation till tiden. Livets konst kräver en känsla för de rätta måtten. Mindre kan faktiskt betyda mer.


För utan ett välstånd av tid, kommer det att bli allt mindre plats för generositet, medkänsla, engagemang och frihet – en sorts modern form av fattigdom som fiskaren i Bölls berättelse instinktivt förstod, och turisten bara högst motvilligt blev medveten om.


Wolfgang Sachs, professor vid Wupertal Institute for Climate, Environment and Energy, Tyskland. Har bl.a. skrivit “Planet Dialectics: Explorations in Environment and Development” (Zed Books, London, 1999)

Essäen publicerad i brittiska miljötidskriften
Resurgence


Översättning: Jan Viklund






ÄLDRE ARTIKLAR...»