Intervjun gavs anonymt och på önskemål från anhöriga kallar vi honom John (ej hans riktiga namn). Vänner beskriver John som intensiv, engagerad, hungrig på kunskap. Han studerade filosofi och fredsforskning med tonvikt på Mellanöstern, i synnerhet Irak och Israel.


Han gick in i det militära under Clintons år för att stärka sin trovärdighet, med hopp om att hans tankar om en varaktig fred i Mellanöstern skulle tas mer på allvar. I intervjun uttryckte John sin upprördhet över avsaknaden av en allmän debatt om krigets legitimitet i USA. Han talade om alternativen, hur pengar istället bland annat skulle kunna användas för att stödja en gräsrotsrörelse för demokrati i Irak som kunde undergräva Baath-regimen.


“Det är helt orimligt att tänka sig att kriget kan skapa bättre villkor för någon, förutom en ytterst liten procent av befolkningen”, sa han.


Han anklagade administrationen för oärlighet om konsekvenserna – riskerna för långvarigt gerillakrig, hur det skulle påverka irakiernas psyke, FN:s roll och Mellanösterns framtid.


“Det kommer att bli efterverkningar; när det gäller kriget mot terrorism och för den internationella diplomatin. Efterverkningar i Israel-Palestinakonflikten. Efterverkningar för relationen mellan USA och FN. Och om nu kriget går enligt planerna… vad innebär det för världsordningen? Budskapet blir, att som enda supermakt kan vi göra vadhelst vi får lust till.”


Samtidigt med kritiken av Bushregeringen var John vältalig om sin patriotism:


“Jag bär en stark tro på Konstitutionen. Det är ett av de främsta dokument som skrivits. Att vi formar vår egen framtid, med stöd av yttrandefrihet, religionsfrihet och i en demokratisk process.”


Han talade om Självständighetsförklaringen, vars grundare svurit på att befria sig från Englands enväldiga styre. “Men den ständiga retoriken hos den nuvarande administrationen är att bara en person – presidenten – bestämmer om vi ska gå ut i krig. Detta är ett så flagrant brott mot varje konstitionell princip som våra förfäder stiftade.”


John förutsåg hur mycket som skulle inträffa, hur Bushadministrationen var alltför optimistiska i sina teorier om utgången. “Det är högst otroligt att irakierna efter häftiga bombardemang hälsar vår ockupation som en befrielse. Ett långvarigt markkrig är att vänta.”


Ändå reste han till Irak, i tron på att fullgöra sin militära plikt. Samtidigt som han, mitt i striden, försökte utöva sin tro på konflikthantering. En överordnad beskrev i ett brev efter hans död, hur John förhandlat fram en ömsesidig överenskommelse vid en potentiellt livsfarlig situation. En grupp misstänkta medlemmar ur Baathpartiet hittades i ett hus. John, som talade arabiska, kunde tolka mellan dem och de amerikanska soldaterna och därmed minska på spänningarna. Troligtvis räddade han livet på bägge parter.


I sina brev hem beskrev John den växande fredsrörelsen som beundransvärd. “Förtröttas inte i kampen mot vår regering”, skrev han. “Hjälp oss få ett slut på det här kriget.”


Omkring den 20 juni upphörde breven.


Fram till den 14 juli har 32 amerikanska soldater dött, sedan Bush förklarade kriget som avslutat den 1 maj, enligt Pentagon. Ytterligare 43 dödsfall som officiellt inte relateras till strider, har rapporterats.


Nancy Lessin, samordnare för Military Families Speak Out, säger att fler och fler människor nu upprörs över kriget, som förvandlats till en riskabel och långvarig ockupation.


“Vad många av oss anade visade sig också vara sant, nämligen att det inte fanns några massförstörelsevapen. Allt det vi fruktade skulle hända, börjar nu bli verklighet. Vad som är mest skrämmande är, att inte ännu fler här i landet höjt sina röster.”


Hennes ord är ett eko av Johns. Innan han avreste skrev han ett avskedsbrev som en del av sitt testamente.


“Min död betyder att jag misslyckats med att uppnå det enda jag önskat bidra med här i världen – fred. Det mänskliga lidandets farsot förtärde mig. Ni som känner mig vet vad jag talar om. Försök förstå hur detta lidande plågade min själ. Och hedra mitt minne genom att försöka uppnå vad jag aldrig lyckades med.”

Chris Strohm är frilansreporter och volontär vid DC Independent Media Center.
Ingrid Drake är korrespondent vid Pacifica Radio.

(Artikeln tidigare publicerad i TomPaine.com)


Översättning och redigering: Jan Viklund