Många är de politiska aktivister som väntar sig att vid varje aktion få en motsvarande och omedelbar reaktion, och betraktar avsaknaden som ett misslyckande. När allt kommer omkring, aktivism är i sig ofta en reaktion: presidenten beslutar sig för att invadera Irak; vi skapar en global rörelse där 10-30 miljoner demonstrerar samma helg.


HISTORIENS SVALLVÅGOR

Men historien formas av svallvågor och gemensamma visioner, som enstaka handlingar och rörelser bara representerar. Politiken är den yta där förändringarna kommer till uttryck. För några år sedan arbetade forskare med att försöka utforma långtids-prognoser för vädret i världen, under antagandet att samma grundförutsättningar framkallade liknande väder framöver. Det visade sig att den minsta förändring, omöjlig att förutse, orsakade helt andra förhållanden. Upptäckten sammanfattades i det nu välkända citatet att en fjärils vingslag på en kontinent kunde förändra vädret på en annan.


Historien är som väder, inte som ett parti schack. Ett parti schack tar slut. Vädret tar aldrig slut. Världen blir bättre. Den blir också sämre. Tiden som du behöver för att greppa den frågan är exakt lika lång som din livstid. Och är du lyckligt lottad, vet du inte hur lång den tiden är.


AKTIVISTER I GRYNINGEN

Den 7 april i Oaklands hamn. Flera hundra aktivister demonstrerar i gryningen vid en av grindarna till ett företag som fraktar vapen till Irak-kriget. Löfte har utfärdat från fackförbunden att inte motsätta sig aktionen. Polisen anländer i kravallutrustning och börjar oprovocerat avlossa träkulor och bönpåsar in i mängden. Tre journalister, nio skeppsarbetare och femtio aktivister skadas allvarligt. Jag ser den blodiga svullnaden i en grapefrukts storlek på ryggen av en ung man, och på käken hos en kvinnlig yoga-instruktör.


Förmedlad på det här sättet, var det våldet som vann. Men händelsen inspirerade hamnarbetarnas fack till att bilda allians med krigsmotståndarna, samtidigt som man underströk sambanden mellan lokala och globala frågor. Den 12 maj genomfördes en ny demonstration, denna gång utan våld. Och för första gången som någon kan minnas, ställde fraktföretaget in arbetsskiftet, hellre än att konfronteras med protesterna. Förmedlad på det sättet, fortsätter historien att utvecklas och vi blir starkare.


Besvikelsens stund inföll när vi väntade oss en erkänd orsak och verkan-relation mellan krigsmotståndet och Bushadministrationen. Antagligen kommer vi aldrig att få svaret, men det verkar som vissa delar av den planerade Operation “Shock and Awe” – 800 missiler de två första dygnen över Bagdad – ställdes in, på grund av oro för kostnaderna och reaktionerna om närvarande internationella civila skulle träffas. De mänskliga sköldarna kan ha räddat livet på några hundra eller tusen irakier. Vi lär aldrig få veta.


HOPPETS REVOLUTION

Vad vi behöver är en rörelse som inte bara reagerar mot vad som råkar stå på dagordningen, utan också ser möjligheterna i framtiden. Vi behöver en hoppets revolution.


Jag föddes samma sommar som Berlinmuren restes, i ett land där det inte ens fanns ord, ännu mindre gottgörelse, för allt som hindrade kvinnor och färgade från ett fritt och jämbördigt medborgarskap, där ekosystemet inte ens var ett begrepp, och miljöförstöring bara en fråga för en liten minoritet, där USA och Sovjet befann sig en hårsmån från kärnvapen-Armageddon.


Det var en värld med fler regnskogar än i dag, större vilt djurliv, ozonlager och arter; men ytterst få människor försvarade dessa ting. Ett ekologiskt synsätt föddes och blev en del av vår kultur för bara några årtionden sedan, likaså en ökad förståelse för mångfald och mänskliga rättigheter.


DEN TRADITIONELLA VÄNSTERN

Den dystra traditionella vänstern verkar ofta ha en förmåga att hitta molnet runt varje silverkant. När guvernör George Ryan i januari friade 167 dödsdömda i Illinois innan han lämnade ämbetet, ägnades mycket tid åt att kritisera och granska detaljerna kring beslutet. Istället borde vi ha hällt champagne över våra huvuden, som fotbolls-fans. Glädjen är ett av våra vapen och segrar. Vi är för glada på våra demonstrationer, får vi ofta höra från betraktarna. Vi har för roligt medan vi tar oss an världens elände. Men i en tid när isolering, främlingskap och maktlöshet hör till våra främsta lidanden, är blotta närvaron på gator och torg inte en kamp för seger: Det är en seger.


Tänk dig världen som en livbåt: de stora bolagen och Vita Husets nuvarande administration slår hål i den lika fort, eller fortare än resten av oss hinner täta läckorna. Men både omplåstrare och skadegörare är att räkna med. Och epos författade i presens är sjufalt bättre än elegier i förfluten tid. Varför inte ta fram årorna?

(förkortad version av artikeln, publicerad i OrionOnline.org)

Rebecca Solnit är författare till bl.a. “Rivers of Shadows: Eadweard Muybridge and the Technological Wild West”


Översättning: Jan Viklund