Imperiet vill få oss att tro, att demokrati och fred blivit en verklighet, medan vi istället nått Orwells stadium av permanent krig. Icke desto mindre behöver människor med integritet och samvete gräva djupare i det revolutionära ickevåld som bär fröet till en framtid i fred. Detta revolutionära ickevåld vill se det nukleära imperie-Amerikas fall, och födelsen av en nytt demokratiskt samhälle, ägnat en global nedrustning, rättvisa för världens fattiga och fred för den mänskliga familjen.


Våra fredsstiftande förfäder gav sina liv för den visionen. Den blev aldrig verklighet under deras livstid, något som inte hindrade dem från att så de frön som fortsatt gro inom var och en av oss. I dag kräver det arbetet – konkret – vår absoluta vägran att samarbeta med det imperiala Amerika; ett motstånd genom beslutsamt, handfast ickevålds-agerande; byggandet av ett nytt samhälle inom skalet av det gamla, genom konstruktivt arbete för ekonomisk och social rättvisa.


SAMARBETSVÄGRAN MED IMPERIE-AMERIKA

“Vägran att samarbeta med det onda är en lika stor plikt som att samarbeta med det goda”, framhöll Gandhi under hela sitt liv. Precis som han insåg att samarbetsvägran med det brittiska imperiet var en plikt för alla indier, måste vi komma till slutsatsen att samarbetsvägran med det amerikanska imperiet är en plikt för alla amerikaner. Vi står nu inför uppgiften att mer och mer dra tillbaka vårt stöd från systemet. Vi får alltmer börja inse att vi lever som ett ockuperat folk, i imperiets, odjurets, mage.


Vår samarbetsvägran kan ta olika konkreta uttryck; från bojkott av massmedier som stödjer imperiets krig (New York Times, Washington Post, FOX, m.fl.), samtidigt som vi söker alternativa informationskällor; radikalt minska vår omfattande energikonsumtion; vägra betala skatt till det militära (en möjlighet för skattebetalare i USA, övers. kommentar); och uppmana ungdomar att inte låta sig värvas till det militära.


ETT NYTT SAMHÄLLE INOM SKALET AV DET GAMLA

Samtidigt med vårt motstånd fortsätter vårt lokala arbete; rättvisa och jobb åt de utslagna, hem åt de hemlösa, mat till de hungriga, hälsovård åt de sjuka, utbildning till våra barn. I solidaritet med alla miljoner i världen som varje dag kämpar för att överleva, för de grundläggande livsbetingelserna.


Gandhi betonade att om hans folk eftersträvade självständighet, måste de börja agera som om de redan var fria, självständigt tänkande människor och ta ansvar för sina egna liv, sina egna gemensamma frågor. Han tillät inte sitt folk att passivt vänta sig någon segerrik självständighetsdag hägrande vid horisonten innan de började förbättra sin nation; var och en skulle hugga i här och nu.


Dorothy Day kallade detta konstruktiva program “att bygga ett nytt samhälle inom skalet av det gamla.” Hennes katolska arbetarrörelse omfattar i dag över 150 Houses of Hospitality i USA, där de hemlösa bor – inte som klienter, utan som familjer. Där serveras inte bara mat och logi, utan också gemenskap och kraft till att återskapa sina liv.


VISIONEN OM EN VÄRLD BORTOM IMPERIE-AMERIKA

Ett av krigskulturens mest allvarliga offer är förlusten av vår fantasi. Vi saknar föreställningsförmågan om en värld utan krig, fattigdom eller kärnvapen. Bara ett fåtal drömmer om en värld i ickevåld.


Dorothy Day kallade våra militära ledare och kärnvapentillverkare “de blindaste av de blinda.” Vår blindhet har blivit total, ändå tror vi oss veta vad vi gör och vad som är bäst för andra.


Men våra blinda ledare för oss allt närmare förödelsens stup och vi är tvungna att ta över rodret. Vi kan inte förvänta oss några visioner från krigsherrarna eller deras lydiga språkrör i massmedierna.


Precis som med visionen om en värld utan slaveri, måste vi börja föreställa oss en värld utan krig, fattigdom och imperier.


Få amerikaner förkroppsligade ickevåldsmotståndet mot imperie-Amerika mer än pastor Philip Berrigan. Han tillbringade elva år av sitt liv i fängelse i kampen mot vårt lands krig och kärnvapen. Resten av tiden levde han i Jonah House, en gemenskap i hjärtat av Baltimore i tjänst hos samhällets fattiga.


Utan att romantisera höll Phil fast vid att revolutionärt ickevåld är ett dagligt handfast arbete. Han nöjde sig inte med att drömma eller hålla tal. Han genomlevde ickevåld och dog i vintras, mitt i kampen mot imperiet.


Vi kan lära mycket av Phil. Och kampen för rättvisa och fred genom historien kan lära oss att inte misströsta.


Som Phil en gång sa till mig, “Vi måste förbli motståndare till krig under hela vår livstid. Men med detta ansvar föds en ny sorts människa, en ny skapelse, en ny rättvis social ordning.”

John Dear, New Mexico, är jesuit-präst, fredsaktivist, samt författare av ett 20-tal böcker om fred och nedrustning, bl.a. “Living Peace” (Doubleday Publ.) och “Jesus the Rebel” (Sheed and Ward Publ.)


Relaterade länkar:
Catholic Worker Movement
Philip Berrigan (1923-2002)
, Democracy Now

Översättning: Jan Viklund