av Nicholas M. Horrock

Bagdad — Charles Liteky låg i mörkret vid al-Wadah vattenreningsverk, lyssnade till ljudet av B-52:or och förflyttades i minnet tillbaka till Vietnam. Till nätterna då bomberna föll där.


“Att känna marken skaka och det fruktansvärda dånet… jag började tänka på vad vi upplevde och vad de irakiska soldaterna måste gå igenom nu.”


När amerikanska marinkåren gick in i Bagdad utbröt en eldstrid runt vattenreningsverket. Han hörde det välbekanta ljudet av maskingevär, granatkastare och kulor som ven runt öronen. Liteky vet något om eldstrider. För 35 år sedan fick han hedersmedalj för att ha räddat livet på 25 sårade soldater vid en strid i Sydvietnam. 199:e Infanteriplutonen på rutinpatrull mötte 500 nordvietnamesiska soldater.

I dag 70 år, fortfarande med en bit granatsplitter i foten, tillbringade Liteky 20 dagar vid vattenreningsverket i Bagdad under bombningarna, eftersom det “var den rätta platsen att befinna sig på”. Liteky återlämnade sin hedersmedalj till president Reagan med anledning av hans CIA-stödda krig i Centralamerika och tog steget över till fredsaktivist.


Frontlinjen av den amerikanska fredsrörelsen är här, i Bagdad. De riskerar sina liv och sin frihet i kampen mot vad de ser som USA:s glupska aptit på erövring.


Voices in the Wilderness anlände till Irak första gången för över 10 år sedan mitt under de ekonomiska sanktionerna. De byggde upp vänskapsband, dokumenterade leukemi-fall och rapporterade om hur sanktionerna stoppade mediciner och sjukvårdsutrustning till Irak. I dag bor dessa veteraner några hundra meter från de amerikanska styrkorna i Bagdad; på al-Sanar Hotell, utan el, knapp tillgång till vatten och med bombade fönsterrutor.


Organisationen samlar alla sorters människor, från buddhister till ateister. Liteky och Kathy Kelly, Voices grundare, är troende katoliker. Kelly växte upp i Chicago där hon i sin ungdom jobbade i stadens soppkök. “Allt föll på plats där. Och så slapp jag äntligen mina systrars Tupperware-partys.”


1991 reste hon till Bagdad i försök att stoppa Gulfkriget. Hon blev kvar under bombningarna. Men det var först 1996 som hon på allvar insåg hur dödliga sanktionerna var för det irakiska folket och Voices bildades. I ett brev till USA:s justitieminister Janet Reno förklarade medlemmarna att man öppet tänkte börja bryta mot sanktionerna. Så startade ett antal resor till Irak, med antibiotika och teddybjörnar i bagaget – båda artiklarna ett brott mot lagen. 1998 dömdes Kelly och andra medlemmar i Voices till vardera 10.000 dollar i böter. Böter som aldrig betalats.


Kellys pass togs även i beslag och flera år senare tilläts hon ansöka om ett nytt. Så i oktober 2002 anlände hon i sällskap med en förtrupp på 40 medlemmar till Bagdad och det hotande kriget. Voices anser att man måste vara beredd att riskera sitt liv i kampen för fred, lika mycket som när man utkämpar ett krig. Några av medlemmarna är fortfarande kvar i Bagdad. Andra har återvänt till USA och reser nu runt på föreläsningsturnèer för att mobilisera de krafter som behövs för att ändra den nuvarande politiska kursen mot ändlösa krig.

(tidigare publicerad av United Press International UPI, 15 april 2003)

Översättning: Jan Viklund