Voices in the Wilderness –
Pressmeddelande 16 april 2003:


Hårdhänt och Hopplös –
USA:s MILITÄR OKUNNIG
OM HUMANITÄR VERKSAMHET I IRAK


BAGDAD — Representanter för Voices in the Wilderness hade idag ett möte med den amerikanska militärens civil-enhet, U.S. Military’s Civil Military Operations Center (CMOC), i deras högkvarter på Hotel Palestine, för att diskutera den akuta, humanitära krisen som Bagdad står inför. Sophämtning har inte skett på en månad. Elektriciteten, vatten, avlopp och kommunikationer förstördes allvarligt under kriget och har ännu inte reparerats. Kolera har rapporterats i Basra och ryktas även förekomma i staden Hilla. Några lokala kliniker har börjat fungera, men mediciner för bland annat högt blodtryck och diabetes går inte längre att uppbringa. Utrustning för kvalitetskontroller saknas också, vilket kan leda till allvarliga behandlingsproblem, såväl som risken för epidemier på grund av smittade blodprodukter.


Det tidigare distributions-systemet under “olja-mot-mat”-programmet har kollapsat, och – om inte livsviktiga samhällsfunktioner återställs – hotas Irak av en humanitär katastrof.


Före kriget inrättade Pentagon humanitära operations-enheter, Humanitarian Operations Coordination Centers (HOC i Qatar och Kuwait, HAC i Jordan), samt katastrof-team, Disaster Assistance Response Teams (DART), i syfte att samordna hjälpverksamhet mellan den amerikanska militären och FN och NGO:s, de icke-statliga organisationerna. Men inte nog med att vare sig HOC, HAC eller DART:s personal befinner sig i Bagdad än, CMOC visade sig vara helt okunniga om existensen av dessa övriga militär-humanitära samordnande organ.


CMOC rapporterade istället vid mötet att man ännu inte hade någon plan för hur Bagdads samhällsfunktioner ska återställas, men arbetar med den. Emellertid kommer den informationen inte att bli offentliggjord, och bara tillgänglig för organisationer som godtar att samarbeta med den amerikanska militären i Bagdad – och därmed utestänga varje humanitär organisation som vill förbli neutral.


CMOC rapporterade även att de tillbringat flera dagar med att lokalisera sjukhus, kraftstationer och vattenverk i behov av reparation. Tydligen hade inte någon tänkt på att tillfråga FN:s personal, eller alla de olika internationella organisationer som arbetat i Irak, om denna information före – eller ens efter – Bagdads fall.


Världshälsoorganisationen, WHO, och Röda Korset har arbetat med att restaurera Iraks elektricitet sedan 1996. Platserna och tillståndet för den civila infrastrukturen är ingen hemlig information – utom i Pentagons värld. Varför frågade ingen om den informationen? Varför upprättades inte en plan för återuppbyggnaden, innan kriget?


När CMOC fick höra talas om risken att kolera brutit ut i Hilla, ställde de till och med frågan var “grannskapet Hilla låg i Bagdad” – okunniga om att Hilla är en större irakisk stad, cirka en timmes färdväg söder om Bagdad!


Det största problemet som CMOC kunde rapportera om, är bristen på lokal arbetskraft som behövs för att få det civila systemet att fungera igen. Men CMOC verkade omedvetna om hur de mestadels obemannade vägspärrarna i hela staden gör det svårt för alla Bagdad-bor att överhuvudtaget ta sig till arbetet, samtidigt som det saknas något samordnande ansvar för att organisera dessa åtgärder.


AKUTA PROBLEM: