Retrospektiv – ur tidskriften Gandhi IDAG, nr. 4/96

Hannah Rydh (1891-1964), den första svenska kvinnan med doktorsexamen i arkeologi, träffade Gandhi två år innan han mördades. I sin artikel i Svenska Dagbladet dagen efter mordet, 31 januari 1948, beskriver hon mötet.
Hannah Rydh var bl.a. ordförande i Fredrika Bremer-förbundet under krigsåren och företog en rad expeditioner till Indien.

Svenska Dagbladet, 31 januari 1948

DET VAR under min Indienresa 1946 som jag ställdes ansikte mot ansikte med Gandhi. Genom förmedling av en av hans trognaste följeslagare, nuvarande hälsovårdsministern prinsessan Amrit Kaur, fick jag en inbjudan till en av hans bönestunder.

Dessa möten samlade ibland mer än 50.000 deltagare och jag fick en påtaglig inblick i den makt han utövade över själarna. Efteråt lyckades jag genom vederbörlig presentation komma på tu man hand med mahatman och i lugn och ro undan den allmänna uppståndelsen ta en vandring med honom över den lilla lantgårdens ägor.

Så snart indiska förhållanden kom på tal oss emellan var han sin vana trogen – inte minst när det gällde utländska intervjuare – ytterligt förbehållsam. Han framhöll endast att ett mycket hårt arbete förestod innan målet var i sikte. Men när ämnet var uttömt började han tala med mig om Sverige. Och då blev han genast mer meddelsam.

Han visade sig ganska väl känna till våra sociala förhållanden och uttryckte sig på blomsterspråk om vår obligatoriska folkskola och vår allmänbildning. Han kunde aldrig nog lovorda ett folk som liksom vårt, kunde visa upp hundraprocentig läs- och skrivkunnighet. Men när det nu är så högtstående som det är, det svenska folket, frågade han med en intensiv glimt i ögonen – jag minns den än – vad kan det då bero på, att man så ofta hör talas om att ni svenskar är ett ytligt folk?

Jag försökte rent automatiskt göra en del invändningar, men Gandhi fortsatte: Jag kan inte förstå det. Vad skulle inte ni kunna uträtta som jordens salt? Ett folk som ert har en mission, en uppgift i det stora skeendet – att lägga tyngden av sin friborna högt kultiverade andes stämma i de internationella rådplägningarnas vågskål. Genom räddhåga och kortsynt materiell köpslagan om fördelar och nackdelar av ett deltagande i det gemensamma ansvaret för världen tar man på sig en skuld, hur liten man än är jämförd med “de stora” på jorden.