ETT ÅR EFTER attackerna mot World Trade Center och Pentagon är det fler människor som ställer samma frågor som Hamdani. På ytan framställs en bred konsensus för presidenten. Men senaste opinionsundersökningar visar nu att bara 36 procent anser att landet styrs i rätt riktning, i jämförelse med 60 procent förra året vid samma tid.


Kelly Campbell, vars svåger Craig Amundson dog i Pentagon, tvivlar starkt på att stödet för kriget någonsin varit så starkt som medierna har rapporterat.


“Vi har fått höra att alla stöder kriget. Huvudargumentet har varit att det utkämpas för offren och deras familjer, att hämden är lika med rättvisa för dem”, säger Campbell. “Men vi kände inte att detta gällde vår familj. Och ju mer vi höjde våra röster, ju mer vi började prata med andra, upptäckte vi att argumentet inte var sant.”


SMÄRTSAM VERKLIGHET

11 SEPTEMBER följdes av än mer våld och krig, blodspillan och förödelse, samt löftet om ett “permanent krig”. USA bombade Afghanistan, dödade tusentals oskyldiga civila och står fortfarande utan någon bin Ladin. Vita Huset har mobiliserat militär personal över hela världen, hotat att invadera dussintals länder, i synnerhet Irak. Samtidigt har regeringen kört över grundläggande konstitutionella rättigheter inom Amerika och använt rasprofilering för att trakassera, gripa och deportera tusentals araber, muslimer och asiater.


Att bevittna denna händelseutveckling efter den 11 september förvärrar bara sorgen, säger Hamdani.


“Vare sig det är bin Ladin, Sharon, Arafat eller Bush – deras söner och döttrar mår bra”, suckar hon. “De fortsätter kriga, men vet alla att deras barn mår bra. Ingen frågar oss var våra barn är. Känn vår smärta, ta några steg i våra skor, och upplev hur våra liv förändrats.”


Masuda Sultan, som reste till Afghanistan i december efter att 19 släktingar dödats vid en USA-attack nära Kandahar, ifrågasätter om alla militära aktioner gjort världen säkrare.


“Det är svårt för mig, jag är ingen pacifist. Jag tror fortfarande på att militära åtgärder är nödvändiga i vissa lägen. Men det står samtidigt klart för mig att vi inte är mer trygga än förut, snarare tvärtom. Jag undrar vilken sorts värld vi skapar?”


Medan Bush fortsätter att trappa upp våldet, söker ett växande antal amerikaner alternativa lösningar, i synnerhet som ett sätt att hedra sina saknade anhöriga.


EN ANNAN VÄRLD ÄR MÖJLIG

Campbell ägnar nu tillsammans med sin make Barry Amundson alla sina vakna timmar åt September 11 Families for Peaceful Tomorrows, en organisation av anhöriga till offren för den 11 sept. som söker ickevåldsbaserade svar mot terror.


“Vårt hopp är att Craig inte dog förgäves”, säger Campbell. “Vi vill verkligen ta tillbaka den här dagen, använda denna stund, inte till att fortsätta tala om krig, utan om fred och läkande. Det är vad vi kan göra för att förändra världen.”


Sultan, som nu arbetar för Afghan Women, vill stärka identiteten hos afghanska kvinnor och flickor i New York och Afghanistan. Hon har insett, att uppnå fred är svårare än att utkämpa krig.


“Vi avstår ofta från att ägna oss åt fredsarbete, för att det känns för svårt”, kommenterar hon. “Då verkar det lättare att försöka hålla de människor som hatar oss på distans, än att ta reda på hur de skulle kunna få ett annat förhållningsätt till oss.”


Men fred är den enda lösningen, sammanfattar Hamdani, som startat en minnesfond i hennes sons namn vid Rockefeller Universitet, där Salman studerade.


“Vill du verkligen förändra, gör det då i positiv riktning. Genom kärlek och medkänsla.”

Jung Hee Choi, samordnare vid Women of Color Resource Center
Artikeln publicerad i War Times, September Issue 2002

Översättning: Jan Viklund