Man läser om människor som riskerar livet för att få våldets män – det är män det handlar om – att sätta sig ner och tala med varandra i stället. Det kan vara ledare för stridande parter eller människor som förlorat nära och kära, som förmås att gå från hat till ömsesidig förståelse. Många av berättelserna är så otroliga att jag inte kan förmedla dem här. De borde förmedlas men det görs inte av en mediakultur som säger att det bara är våld som säljer. Det är otroligt mycket arbete som sker världen över som vi aldrig får höra om. Så läs den, för människors hängivenhet tänder också ett hopp för framtiden.

Det är inte ovanligt att det är kvinnor som drar igång fredsinitiativ, där en av orsakerna är att de inte är direkt stridande part utan i första hand lever med konsekvenserna av våld och hat. I många kulturer, som vår egen, buntar man ihop begrepp som mod, styrka och våld med manlighet. Men att avstå från våldet och ta det radikala steget att tala med motståndaren är en handling som går emot djupkulturen är därmed knappast fegt, utan kräver betydligt mer mod än våld.

Många gånger är det människor på lokalplanet som själva börjar fredsarbetet, men då det sker i krigshärjade områden råder det kronisk brist på resurser. Därför behövs utomståendes hjälp, som inte bara bidrar ekonomiskt utan även kunskap om konfliktlösning. Denna form av kunskap är historiskt sett relativt ny och tämligen okänd, för våldets logik genomsyrar den allmänna åsikten om hur en konflikt skall lösas. Man kan även många gånger finna lokala sedvänjor som tidigare fungerat som alternativ till våld. Detsamma gäller för de flesta religioner, och faktum är att man i hälften av fallen i boken finner organisationer eller individer som bygger sitt arbete på sin andliga övertygelse.

Organisationer som ger sig in i konflikter med våld eller med risk för våld kommer inte in som kavalleriet, ställer allt tillrätta och drar vidare. Vad konfliktlösning handlar om är att ge folk förmågan att se samtal som ett alternativ till våld. Det är sedan upp till de inblandade att finna en lösning, helt enkelt för att de är de enda som kan finna vilka behov som styr konflikten.

Biståndsorganisationer har traditionellt sett sig själva stå över politiken, och endast sett till att skeppa in bistånd i form av pengar, mat och utrustning. Det är ett problematiskt synsätt då uppblossande konflikter lätt kan spoliera åratals biståndsarbete. Konfliktlösning handlar inte heller alltid om att ta ställning för eller emot – även om det med fog sker – utan att skapa en möjlighet för krigande parter att mötas och utveckla en ömsesidig förståelse.

Till skillnad från traditionellt bistånd så kan undervisning i konfliktlösning snabbt bli självgenererande, och det finns också en möjlighet för en fredskultur att växa fram som kan hindra framtida konflikter. Det skall inte tolkas som att det är bättre än traditionellt bistånd, snarare är det så att båda behövs. Boken visar med all önskvärd tydlighet att fattigdom är en av, om inte den främsta, av alla orsaker till konflikter – som inte sällan uppstår mellan fattiga grupper.

Författarna har uttryckligen valt att fokusera på omedelbara insatser snarare än långsiktiga åtgärder som tar tag i djupare orsaker som ekonomiska orättvisor. Men någonstans måste man börja, och en avsikt med boken är att lättfattligt och konkret kunna visa konfliktlösningens möjligheter för makthavare på alla nivåer, och övertyga dem om att bidra ekonomiskt..

Det är inga stora summor det handlar om för att finansiera en insats: exemplen i boken har kostat mellan 2 700 dollar (!) och 40 miljoner dollar, trots det så är det mycket annat som misslyckas på grund av brist på pengar. För våld finns det dock mycket pengar – exempelvis så gick Natos “fredsbevarande insats” mot Serbien lös på 4 miljarder dollar, plus 20-30 miljarder för att bygga upp det man förstört. Utan att lösa de problem man avsett.

Men det finns ett element av långsiktighet med konfliktlösning i sig. Medan bomber sällan löser något utan tvärtom skapar fler problem, så löser man inte bara det aktuella problemet med konfliktlösning, utan kunskaperna finns kvar även efteråt. Konfliktlösning innehåller insikter om orsaker till och konsekvenser av egna handlingar, vilket kan skapa en kultur där man väljer andra metoder än våld.