av Doreen Miller

ALL BRÄNNANDE RETORIK, alla anklagelser och pekande fingrar i dessa dagar, påminner mig ständigt om det gamla talesättet som varnade oss: Se upp med fingret som du riktar åt andra, för i samma stund pekar tre fingrar tillbaka på dig.

Buddhismen, tillsammans med andra religiösa inriktningar och profana filosofier lär oss att begrunda vår kritik av andra i ljuset av vårt eget mänskliga tillstånd. För hur kan vi egentligen göra en bedömning av någon annans ord, uppförande eller karaktär, om vi inte någonstans har träffat på detta tidigare, närmare bestämt, hos oss själva?

På ett personligt plan finns det en liten, men betydelsefull övning som man gärna kan pröva, närhelst man upptäcker sig stå i begrepp att bedöma andra. Efter varje uttalande du gör om någon annan, lägg helt enkelt till orden, “..precis som jag”.

En övning utifrån principen att ingen av oss är fullkomlig, och att de brister vi märker hos andra också i någon aspekt går att finna hos oss själva. Det fina med tekniken är hur den lyfter bort illusionens slöja från vår undermedvetna föreställning om vårt “bättre” jag.

Det utrustar oss med förmåga till medkännande och ödmjukhet, två företeelser på rask tillbakagång i den nya världsordningen efter 11 september.

Om du lyssnar noggrant till vad våra ledare berättar för oss – i tv-tal och i nyheterna – om alla andra, “onda” nationer, terroristgrupper och “sämre” samhällssystem – och samtidigt lägger till orden “..precis som vi” efteråt, börjar du urskilja hur allt detta fingerpekande används för att förtränga vårt eget lands brister, förbrytelser och skuldkänslor.

Fråga dig själv hur du skulle känna det, att till exempel ha utländska soldater stationerade i ditt eget land. Gör nu en vild gissning hur många länder och områden som vårt land, USA, har militära trupper i. Enligt den senaste rapporten, citerad i brittiska BBC är det 140 – mer än 70 procent av alla världens länder!

Om något är ett hot mot fred i världen, stabilitet, trygghet och människors känsla av att leva i frihet från främmande makter, så är det våra egna makthungriga ledares farliga inställning – något som i högsta grad behöver omvärderas, något vi alla borde vara djupt engagerade i.

Någonstans på vägen verkar våra politiska representanter ha förlorat de inledande orden: “Vi, folket” (We, the People), och degraderat dessa till slutet av prioriteringslistan.

När allt kommer omkring, “det finns så mycket gott i det värsta av oss, och så mycket dåligt i det bästa av oss, att det knappast anstår någon av oss att uttala sig om resten av oss.”
(Edward Wallis Hoch, 1849-1925)

Doreen Miller, musiker och poet.
Vårdar äldre och Alzheimerspatienter. Bosatt i USA.
förkortad version av artikel publicerad i YellowTimes.org.
Obs. Websiten stängd 2003, för att ha publicerat krigsbilder från Irak.

Översättning: Jan Viklund