Fyra år efter det att Indien sprängde en serie av kärnvapentester här i närliggande Thar-öknen, nära gränsen till Pakistan, frågar byborna fortfarande sig själva om de ska våga lita på regeringens försäkran om att ingen radioaktivitet släpptes fri.


I Khetolai, ett samhälle på 1.500 invånare ca 3,5 km från det säkerhetsstängsel som omgärdar Pokharans militära testområde, säger byborna att deras kor har fött flera blinda och sjuka kalvar sedan provsprängningarna ägde rum.


Ramji säger att bland hans boskap har fyra blinda kalvar med tumörer fötts, ingen har levt mer än ett år.


Ingen av invånarna evakuerades före provsprängningarna. Istället anlände soldater dagen innan och beordrade dem att stanna inomhus.


Vad som fick jorden att skaka i Khetolai och framkallade ett stort dammoln vid horisonten, hörde de först senare på radion.


“Det kom en mycket underligt lukt, som krutrök”, säger Dhana Ram, 55. Hans näsa började blöda och svullnade.


“Två dagar efter testerna, kom en doktor och frågade om någon hade problem”, minns Ram. “Först påstod han att jag måste ha kört upp fingrarna i näsan. Sedan gav han mig någon sorts medicin och tog ett blodprov. Det var inget fel på mig, men det tog närmare två månader innan näsan blev bättre.”


Andra i byn klagade över hudirritation och magproblem, besvär som läkarna ansåg berodde på sommarvärmen. Inga fler läkarundersökningar gjordes och regeringen har fastslagit att det inte föreligger några hälsorisker.


Men Bhagirath Ram, 30-årig butiksinnehavare, är orolig för de långsiktiga effekterna på sina tre barn, 2,4 och 6 år gamla.


“En atombomb är något vi är stolta över”, förklarar han. “Men för oss här i byn, borde vi ha fått ordentlig information och läkarundersökningar.”

Översättning: Jan Viklund