av Helena Norberg-Hodge


“MOTBILDER TILL DEN NYA DUALISMEN”
Retrospektiv –
tidigare artiklar ur tidskriften Gandhi IDAG


UNDER DE SENASTE tjugo åren har jag haft en levande kontakt med den buddhistiska världen, både i sin traditionella form och i det industrialiserade väst. Det har gjort mig intensivt medveten om, att den industriella utvecklingen inte bara påverkar vårt sätt att leva, utan också vår världsbild. Jag har lärt mig att om vi ska kunna undvika missuppfattningar om exempelvis den buddhistiska kulturen, måste vi börja titta närmare på de avgörande skillnaderna mellan samhällen som är en del av den industrialiserade globala ekonomin, och de som fortfarande har ett mer lokalt ekonomiskt system.


På Buddhas tid hade ekonomin och samhället sina rötter i myllan. Relationen mellan människor och andra kännande varelser var direkt – utan omvägar. Så buddhismen formulerades utifrån denna jordnära tillvaro. Man utgick från det ständiga kretsloppet av liv och död, glädje och sorg, växande och vissnande och det ömsesidiga beroende som karakteriserar allt liv.


I den moderna världen har å andra sidan teknologi och storskaliga sociala institutioner separerat oss från varandra och jorden. Eftersom våra dagliga liv framstår som mer och mer beroende av en människo-skapad värld – ekonomi, elektricitet, läkarvetenskap, mm. – så tror vi lätt att vi är mer beroende av “teknosfären” än av biosfären. Och i takt med ett växande, mer komplicerat ekonomiskt system, får vi allt svårare att överblicka effekterna – på jorden, livet och på oss själva.


Faktiskt, det moderna samhället bygger på antagandet att vi skiljer oss från, och kan kontrollera jorden! En fragmenterad världssyn som står i direkt motsats till den buddhistiska. Engagerade buddhister (och kristna eller muslimer, för den delen) måste börja analysera rådande ekonomiska trender närmare, i ljuset av respektive trosinriktningar. Genom “frihandelsavtal” och globalisering hotar ett enda ekonomiskt system att ta över hela planeten! I sin kärna bygger detta system på en mycket snäv syn på mänskliga behov och motivationer; det rör sig uteslutande om monetära transaktioner och räknar inte in icke-materiella aspekter som familj, gemenskap, meningsfullt arbete eller andliga värden. Denna fokusering på monetära relationer är ett eko av uppfattningen, att människan primärt drivs av egenintresse och ändlösa materiella begär. Följdaktligen försöker inte det västerländska ekonomiska systemet att tygla denna förmodade självcentrerade natur, utan snarare exploatera den. Tron verkar vara att någon slags “osynlig hand” i sinom tid kommer att förvandla individens själviska handlingar till nytta och gagn för samhället som helhet.


Men vad betyder egentligen denna globaliserade ekonomi? Nabiscos president har definierat det som “en värld av homogen konsumtion” – en värld där folk överallt äter samma mat, bär samma kläder och bor i hus byggda av samma material. Det är en värld som erbjuder samma västerländska utbildning till alla barn, talar samma språk, konsumerar samma mediabilder och delar exakt samma värden.


Med andra ord, globalisering betyder slutet på kulturell mångfald som vi känner den. Det betyder MONO-kultur. Globaliseringen representerar en omöjlig dröm, eftersom den strävar att radera ut själva förutsättningarna för livet självt.


Vi som lever i denna nya värld måste repa mod att granska hur var och en av oss bidrar till ett globalt system som uppmuntrar exploatering och social fragmentering. De tre “lasterna” – girighet, hat och villfarelse – har visserligen sin boning i varje människa, men kulturella system kan antingen befrämja eller tygla dessa egenskaper. En bättre förståelse för vår egen roll i sammanhanget kan hjälpa oss att sluta slösa vår energi på symptomer. För det är hög tid – mycket hög tid! – att vi börjar ta itu med de bakomliggande orsakerna.

Författaren Helena Norberg-Hodge är bl.a. mottagare av
The Right Livelihood Award (Alternativa Nobelpriset),
och driver sedan tjugo år miljöprojekt i delstaten Ladakh, i norra Indien.
Artikeln tidigare publicerad i tidskriften Gandhi IDAG, nr. 1 1999
Översättning: Jan Viklund