because there can
be no peace
without justice

SÖK ARTIKLAR


THE MAN
Biography (1869-1948)
The Salt March
                     THE CONCEPT
                     Ahimsa
                     Satyagraha
                     Sarvodaya
                     Swaraj
                     Swadeshi
GANDHIAN SITES

Home » News


KEMISK STATSKUPP
18 april 2002, 23:01  |   NYHETER  

The Organization for the Prohibition of Chemical Weapons (OPCW), är den organisation som ser till att fördraget om kemiska vapen efterlevs. Man inspekterar laboratorier, fabriker och arsenaler och leder översynen av hur vapnen förstörs. Organisationens verkställande direktör är en arbetsnarkoman, den brasilianska diplomaten Jose Bustani. Han har utan tvivel åstadkommit mer för världsfreden än någon annan på denna jord. Hans inspektörer har bevakat förstörandet av 2 miljoner kemiska vapen och två tredjedelar av världens kemiska vapenutrustningar. Så framgångsrikt har han lirkat med motsträviga nationer att antalet underskrifter av vapenfördraget har ökat från 87 till 145 de senaste fem åren.


I maj 2000 omvaldes Bustani enhälligt av medlemsstaterna för en andra femårs-period, detta trots att han ännu inte hunnit avsluta sin första. Förra året skrev Colin Powell och tackade för hans “imponerande” arbete. Men nu är det andra tongångar. Mannen som för två år sedan hyllades för sina prestationer har nu stämplats som folkets fiende.


I januari uppmanade den amerikanska regeringen utan förvarning Brasiliens regering att återkalla honom, på grundval att man inte uppskattade hans “management”. Denna uppmaning står i direkt motsats till kemiska vapenfördraget som säger att “verkställande direktören… inte får efterfråga eller erhålla instruktioner från någon regering.” Brasilien vägrade. I mars anklagade USA:s regering Bustani för “finansiell miss-skötsel”, “demoralisering av sin personal”, “partiskhet”, och “ogenomtänkta initiativ”. Man varnade för att om han ville undvika dåligt rykte, borde han avgå.


Återigen låg detta i strid med fördraget som uttryckligen säger att medlemsstater inte “får försöka påverka” organisationens ämbetsmän. Han vägrade avgå. Den 19 mars inlämnade USA sitt misstroende-votum. Men förlorade. Så då gjorde man något unikt i multilaterala diplomatins historia. USA kallade alla medlemsländer till en “extra-session” för att kunna avlägsna honom. Sessionen inleds nu på söndag. Och den här gången får antagligen USA som man vill.


För sedan man förlorade voteringen förra månaden har USA – som är organisationens största bidragsgivare – pressat svagare nationer, hotat med att strypa sina inbetalningar om de inte stödjer förslaget, med resultat att OPCW skulle gå under. I förra veckan berättade Bustani att “europèer är så rädda för att USA överger fördraget helt och hållet, att man är beredd att offra min post för att överleva.” Hans sista hopp står till Storbritannien, som hittills visat ett exemplariskt stöd för OPCW. Mötet på söndag blir Blairs ödesstund, när det gäller att ta ställning mellan multilaterism och “särskilda relationer”.


Anklagelserna om “partiskhet” har väckts just för att OPCW inte tar parti. Man har eftersträvat att inspektera vapendepåer med samma rigorösa noggrannhet i USA som i andra länder. Men, precis som Irak, har USA vägrat acceptera vapeninspektörer från länder som man betraktar som fientligt inställda mot sina intressen. USA har också instiftat särskilda lagar som tillåter presidenten att stoppa oanmälda inspektioner, och förbjuda inspektörer att ta kemiska prover.


“Ogenomtänkta initiativ” är kodat språk för den strävan som Bustani i sin ämbete haft, att övertala Saddam Hussein att skriva under det kemiska vapenfördraget. För om Irak skulle gå med på det, innebär det samma inspektioner – både rutinmässiga och oanmälda – som varje annan medlemsstat lyder under. Med ett undantag, som sagt; USA. Bustani har hittills inte haft någon framgång, men anser själv att det har sin främsta orsak i att han saknat stöd från FN:s säkerhetsråd. Med resultatet att Saddam är medveten om hur lite han har att vinna på fördraget.


Bustani har föreslagit att om säkerhetsrådet skulle stödja OPCW:s förhandlingsbud om att övertala Irak att skriva under, kunde det innebära ett alternativ till krig. Det är svårt att tänka sig varför Saddam Hussein skulle acceptera Unmovics vapeninspektörer – organisationen som säkerhetsrådet stödjer – efter att dess föregångare, UNSCOM, ertappades med att innehålla amerikanska spioner. Då är det betydligt lättare för Saddam att acceptera inspektörer från en organisation som OPCW. Faktum är, att när UNSCOM kördes ut ur Irak efter spionaffären 1998, tilläts OPCW att genomföra förstörelsen av de vapen man funnit. Bustani är besvärlig, då han föreslagit en lösning på en problem som USA inte vill ska lösas.


“Vad USA nu planerar” säger Bustani, “ är en statskupp. De tar till maktmedel för att köra över fördraget och avsätta organisationens VD.” Eftersom det kemiska vapenfördraget inte innehåller några paragrafer som tillåter liknande metoder, river USA helt enkelt upp reglerna. Om man vinner blir såväl OPCW som UNSCOM komprometterade. En framgång för den amerikanska regeringen nu på söndag innebär ett hot mot självständigheten för varje multilateral styrelse.


Detta är en av dessa sällsynta ögonblick då den brittiska regeringen kan utgöra en betydande skillnad för hur världen ska styras. Blair kan välja att stödja sin närmaste allierade, krossa framtiden för multilateralismen och alternativen till krig.


Eller så kan han motsätta sig USA, försvara världsfreden och internationell rätt.


Ska Blair våga ta det stora steget måste vi, folket göra så mycket väsen av oss så han lyssnar. Vi har bara några dagar på oss att stoppa USA från att tvinga fram sitt storkrig.

Översättning: Jan Viklund






ÄLDRE ARTIKLAR...»