av Jan Viklund

Hatet fortsätter att frodas i det fredliga Sverige, tilltron till våldet är definitivt starkare än tilltron till ickevåldet efter Göteborg – och säger jag nu Göteborg tänker alla självfallet på kravallerna, inte på de största folkliga manifestationerna i Sverige sedan 80-talets demonstrationer mot NATO:s kärnvapen.

Men samtidigt som Uppdrag Granskning har rört om lite i den grytan, utspelar sig fruktansvärda scener i New York. Den 15 augusti arresterades 9 aktivister utanför FN-huset. Deras brott? Jo, de försökte erbjuda en symbolisk måltid till de ansvariga för USA:s Irak-politik, en måltid bestående av en skål kokt ris med linser, samt lite förorenat vatten. Basvaran alltså, för de flesta irakier i dag.

De 9 aktivisterna deltog i en 40 dagar lång fasta för Irak, en fasteaktion som pågår på flera håll i USA. Bland de fängslade i New York fanns pastor Dan Berrigan och pastor Jerry Zawada, bägge firande jubileum i fängelset, för 60 respektive 40 år i pastorsämbetet.

I ett officiellt uttalande bemöter de Pentagon som framhåller att man ständigt har Irak på sina radarskärmar. Då skulle vi vilja se, skriver pastorerna, den vanlige, sårbare irakiern på dessa skärmar, ständigt hukande under sanktioner och bombmattor.

Den här beskrivna formen av aktivism – med tilltron till ickevåld i centrum – erhåller som bekant bara en stor gäspning från journalisthåll. Ändå kräver den så oändligt mycket mer civilkurage av den aktive, än såväl stenkastning som därpå följande anonym, smågnällig, hämndlysten insändare.

Jan Viklund