1995 arresterades Dita Sari och torterades av indonesisk polis, efter att ha organiserat en strejk bland 5.000 arbetare vid Indoshoes Inti Industry. Företaget tillverkade skor för bl.a. Reebok och Adidas. Arbetarna krävde högre löner. De fick en dollar om dagen i ersättning. “Jag har med egna ögon sett hur de behandlades, hur polisen sattes in mot de strejkande”, säger Ms Sari.


Hon är 29 år, hennes politiska engagemang började för tio år sedan. Under de åren har Ms Sari blivit en inflytelserik medlem i den indonesiska arbetarrörelsen, utsatt för konstant förtryck under president Suharto. Hon har deltagit i bildandet av fackföreningar, strejker och manifestationer, för arbetarnas villkor och för en öppen demokrati i Indonesien. 1996 fängslades hon för att att organiserat en demonstration med över 20.000 arbetare.


Vid rättegången delade hon ut blommor till domstolen och de hundratals åhörarna. Hon började sedan läsa sitt uttalande, och medan hon läste började folk sjunga en av Indonesiens mest populära kampsånger. När domen föll ekade ropen: “Rättegången är uppgjord!” Under sin fängelsetid valdes Ms Sari till ordförande i fackföreningsrörelsen. Hon frigavs 1999, efter Suhartos fall och efter en internationell människorättskampanj från Amnesty International. År 2000 erkändes fackföreningsrörelsen av den indonesiska regeringen.


Reebok säger att man fortfarande applåderar Dita Saris envisa kamp för mänskliga rättigheter. “Vi kämpar för samma sak”, hävdar Jill Tucker vid företagets Hong Kong-kontor. “Reebok kommer att fortsätta arbeta för att förbättra arbetares villkor, tillsammans med andra företag.”


1999 publicerade Reebok en oberoende undersökning av tillståndet i de indonesiska fabriker som tillverkar deras produkter. Rapporterna beskrev att två fabriker uppvisade hälso- och säkerhetsmässiga brister.


Varje år delar företaget ut sitt pris till “förkämpar och fackelbärare i kampen för en bättre värld”.

Artikeln publicerad i The Independent, 9 feb. 2002


Översättning: Jan Viklund