because there can
be no peace
without justice

SÖK ARTIKLAR


THE MAN
Biography (1869-1948)
The Salt March
                     THE CONCEPT
                     Ahimsa
                     Satyagraha
                     Sarvodaya
                     Swaraj
                     Swadeshi
GANDHIAN SITES

Home » Features


11-SEPTEMBER-OFFREN EXPLOATERAS
6 december 2001, 11:50  |   ARTIKLAR  USA

av Ryan Amundson

EFTER DEN 11 SEPTEMBER har många försökt uttala sig i offrens namn. När någon ifrågasatt USA:s svar, har ropen skallat: “Säg det till familjerna som sörjer sina döda!”

Man tror, att de som personligen drabbades genom attackerna, betryggas av vilka operationer som våra politiska ledare än anser nödvändiga. Att ifrågasätta ses som ett tecken på anti-amerikanism, eller åtminstone en okänslighet inför de som förlorat sina vänner eller familjemedlemmar.


Det antagandet är inte sant. Min familj utgör ett av bevisen. Craig Scott Amundson, min bror, dog inne i Pentagon denna svarta dag. Vi tröstas inte genom hämnd. Tvärtom, utsikterna inför ännu fler döda i rättvisans namn är skräckinjagande. Fred ger trygghet. Bara rättvisa kan skapa fred.


Frågan är – vilken är vår väg till verklig rättvisa?

På minnesdagen en månad efter attackerna, sa president Bush väldigt lite om att minnas de som dött. Mest av allt, försäkrade han oss sörjande familjer, att “missdådarna” skulle elimineras. Hans ord var mer passande som ett politiskt valtal än för en minneshögtid.


Presidentens definition av “missdådare” är däremot rätt grumlig. För de flesta människor, betyder missdådare någon som använder rädsla och våld som verktyg för att få igenom sin övertygelse. De som medvetet bidrog till brottet den 11 september är utan tvekan missdådare och ska straffas.


Men tydligt är, att regeringens definition är något annorlunda. Vi straffar inte bara missdådarna, utan en hel hop människor, i hopp om att någonstans i mängden få med de skyldiga genom en våg av våld och brutal ödeläggelse. Ett oräkneligt antal oskyldiga har redan dödats. Miljoner hotas av mass-svält.


Vi har utlovats, att detta bara är början.


Är det här vägen till fred och rättvisa? Eller ännu ett bidrag till våldsspiralen?

Min brors död som ett rättfärdigande av kontinuerligt våld är ovärdigt. Jag vill inte tvingas se fler unga mödrar bli änkor i tidig ålder – som min svägerska – eller fler barn utan en far – som min systerson och brorson – eller fler bröder förlora sina bröder som jag.


Jag förstår vreden inom mig och mina landsmän, men är skräckslagen över exploateringen av dessa känslor, i syfte att skapa en ångestfylld patriotism där det rationella tänkandet överges för politiskt dunkla mål.

Vid presskonferensen på minnesdagen 11 oktober, sa presidenten att amerikaner borde påminna sina barn om att det finns mycket kärlek i denna värld, men också många onda människor. Onda människor föds emellertid aldrig onda. Fattigdom, förtryck och våld lägger själva grunden till det hat som är nödvändigt för att utföra attacker liknande den vi upplevde 11 september.


Vårt land borde göra en annan operation – en utförlig undersökning av hur vår ekonomiska, politiska och militära policy framkalla anti-amerikanska reaktioner. Och sedan ändra dessa riktlinjer för att trygga fred och rättvisa, för Amerika och resten av världen.


Den nuvarande blinda tilltron till militär makt konfronterar aldrig terrorismens förutsättningar. Genom militära lösningar kommer aldrig terrorism att vare sig förhindras eller ens förebyggas. Arbetet med att bromsa terrorismens förutsättningar är kanske mer komplicerat än att bara bomba, men “ondskans” existens känner knappast av några enkla lösningar.


Det bästa sättet att hedra min brors liv på, vore att hans död markerade slutet på denna våldsspiral. Jag hoppades att något gott kunde komma ut av något så pass fruktansvärt. Men mitt hopp grusades sakta, i takt med de hotfulla orden från våra ledare. När bomberna började falla, kände jag hur min bror bara skulle bli ännu ett av miljontals offer. Och hur attackerna uppnått sitt mål – ett heligt krig, med fler och fler våldsfanatiker på bägge sidor.


Men senare har jag insett att hoppet för en förändring alltid finns. Människor jag möter är mest ivriga att diskutera från en annan synvinkel än mediernas. Det finns en oerhörd stark längtan efter alternativ – särskilt när man börjat inse hur krig aldrig skapar trygghet, inte för oss, inte för resten av världen.


Nu återstår att se om vår nations ledare också kan börja inse det.
Artikeln ursprungligen publicerad i The Springfield (Missouri) News-Leader


Översättning: Jan Viklund






ÄLDRE ARTIKLAR...»