because there can
be no peace
without justice

SÖK ARTIKLAR


THE MAN
Biography (1869-1948)
The Salt March
                     THE CONCEPT
                     Ahimsa
                     Satyagraha
                     Sarvodaya
                     Swaraj
                     Swadeshi
GANDHIAN SITES

Home » Features


Robert Fisk: GLÖM KLYSCHORNA
18 november 2001, 11:45  |   ARTIKLAR  AFGHANISTAN

- Det finns ingen enkel lösning i Afghanistan

The Independent 14 november 2001

Afghanistan – som västmakternas militärer snart kommer att bli varse – är inte ett land. Man kan inte “ockupera” eller ens “kontrollera” Afghanistan – eftersom det vare sig är en stat eller en nation.


VI KAN HELLER INTE dominera Afghanistan genom de klichèer våra journalister omger sig med. Vi vill kanske ha en “bred” regering, men vill afghanerna det? Vi kan betrakta städer som “strategiska” – i synnerhet om det snart finns reportrar på plats – men afghanerna har ett annat perspektiv på sin mark.

Termen “loya jirga“ betyder bara “stort möte” – en pashtun-fras, representerande bara 38 procent av det afghanska samhället.


Det verkliga problemet är att Afghanistan bara består av små minoriteter av etniska grupper som utgör dess befolkning. 7 miljoner pashtuner i Afghanistan – 12 miljoner i Pakistan. 3,5 miljoner tajiker i Afghanistan – 6 miljoner i Tajikistan. Och 1,3 miljoner uzbeker är bara en bråkdel av de 23 miljonerna i Uzbekistan. Varför skulle de afghanska pashtunerna eller tajikerna betrakta Afghanistan som sitt land? Deras “land” är bara den del av marken i Afghanistan som de lever på.


En kommentar från en av Norra alliansens talesmän – att man kunde tänka sig gå vidare till “den pashtunska staden Karachi” – orsakade mindre politisk hjärt-attack i Islamabad. I liknande grad, är den journalistiska tanken att talibanledarna skulle kunna “fly över gränsen in i Pakistan”, inte särskilt underlig för talibanerna själva – som bara förflyttar sig över en artificiell gräns, skapad av britterna, in på en annan del av pashtunsk mark.


MEN DET ÄR naturligtvis inte svårt att förstå hur vi i väst föredrar tanken på “loya jirga”. Allt vi behöver göra att övervaka en stor kongress med afghanska stamföreträdare – totalt orepresentativ eftersom inga kvinnor tillåts medverka – i syfte att skapa en regeringskonstruktion, liknande den britterna åstadkom på Nordirland.


Det är bara det, att det inte kommer att fungera så. loya jirga blev en del av den afghanska traditionen när Ahmed Abdalli 1747 samlade ledarna för åtta av de största pashtun-stammarna. De valde Ahmed Durani som kung. Men pashtunerna har styrt Afghanistan allt sedan dess, förutom tre korta perioder under 1900-talet.


Det är lätt att förstå varför. Uzbekerna hade aldrig loya jirgas. Tajikerna är stadsmänniskor. Hur ska de få ett proportionellt inflytande, när de saknar stamledare?


Historien får heller inte glömmas bort. Shiamuslimska Hazaras föll offer för de pashtunska styrkornas våldsamma repression under ledning av “Järnkejsaren”, kung Abdur Rahman 1880. Abdur Rahman, kan tilläggas, förtryckte även sitt eget pashtunska folk. Han har nu blivit inbjuden att styra Afghanistan av… gissa vem – den brittiska regeringen.

Översättning: Jan Viklund,

(förkortad version av artikeln)






ÄLDRE ARTIKLAR...»