Knaster i högtalaren: “Vi får inte ta emot någonting.
Du får skicka det med posten i så fall.”
Jag berättar om hungerstrejken som inleds framför Vita Huset i denna stund och ska pågå till september, eller tills trupperna lämnar Irak.
– Tusentals fastar runt om i världen, i smärta och solidaritet med anhöriga till irakiska och amerikanska offer. Tyvärr är intresset inte lika stort i sommarfirande Sverige – vi har ju inte lika många anhöriga som fått sätta livet till – men jag tänker i alla fall följa uppmaningen, sätta mig här några timmar, tända ett ljus och fasta. Rensa min kropp och själ från våldets gifter.

Promenaden längs Strandvägens solglittrande vatten hade fört mig hit, till USA:s ambassad. Med sitt utmärkta läge bara några stenkast från S(wedish) V(iolent) T(elevision).

Vaktisen verkade måttligt intresserad. Snarare besvärad.
– Det kommer ju en demonstration senare, du kan ju hänga på den.
– Jaså?! Verkligen? Det hade jag ingen aning om. När blir det?
– Ett-tiden, tror jag.
– Okej, tack för upplysningen. Ha det gott!

Och så var det bara att knalla ner och sätta sig vid muren till turkiska ambassaden, där eventuell personal på den amerikanska kunde se mig tvärs över gatan.

Det var en befrielse att möta förbipasserande i tankeväckande samtal och med flygblad – utan att vara lika “igenkänd” som i Uppsala.
Några timmar senare anlände den första personen som kände igen min nuna; själv en “kändis”: Maj Wechselmann.
Hon inväntade förgäves Guantanamo-demonstrationen som blev försenad.
När den kom var det en liten skara och många talare. Ett gäng tv-kameror och radio-mikrofoner inväntade den siste talaren: Mehdi Ghezali. Då började kamerorna gå varma.
Så mycket film, kassetter, de måste ha förbrukat…

Resultatet? Något i TV4:s sena nyheter, TT, DN.
SvD:s slutkläm i sin lilla notis:
“Tåget med ett 60-tal personer gick till USA:s ambassad på Djurgården och var en lugn tillställning.”

Påminner om HasseåTages parodi på skvallerpressen:
“Statsrådet deltog i den högtidliga invigningen. Han var fullständigt nykter.”

Min fasta fortsätter nu in på den femte dagen.
Fast inte utanför ambassaden eller Vita Huset.
Det är en mångd olika sorters gifter som både min kropp och själ behöver rensas på.
Så blir åtminstone en bit av samhällskroppen fri från den skiten.

TROOPS HOME FAST –
Let’s Get Serious About Making Peace