Mannen jag träffade arbetar för ett telekommunikationsföretag. Han sade att Gröna Zonen är som ett enda stort fängelse. Han skulle vilja lämna det och bosätta sig någon annanstans i Bagdad men får inte för företaget.


En omständighet som gör hans liv så problematiskt är myllret av olika säkerhetsnivåer. Närapå varje större entreprenörsfirma eller organisation i Gröna Zonen har sin egen säkerhetsnivå. Var och en utgör sin egen separata enhet. Han refererar till dessa säkerhetsvakter som kringströvande cowboys, med gevären hängande vid låret. Flera säkerhetsbolag har sina egna gränskontroller vid infarterna. Varje gång han lämnar bostaden måste han passera två sådana kontroller – bara på den korta gatstumpen. Känner inte vakterna igen dig vid det här laget och låter dig passera, frågade jag. Jo, svarade han, visst känner de igen mig. Men de visiterar mig ändå varje gång.


Han visade mig flera av sina ID-brickor. Olika brickor för olika platser. De påminde mig om berättelser från Beirut på 1970-talet, när journalisterna behövde olika formulär för att passera genom mängden av milisgruppernas alla kontroller. Varje ID-bricka innebär olika restriktioner, förklarade han. Några kräver att han måste ha eskort, andra att han behöver tidigare utfärdade tillstånd för att få passera. Är det sant att det finns en McDonalds i Gröna Zonen, frågade jag. Visst, blev svaret. Men du behöver en särskild bricka för att besöka den. Tom, min CPT-kollega, undrade om ID-brickan hade ett porträtt på Ronald McDonald.


Mannen var också frustrerad över det faktum att alla irakier som arbetar för honom är förbjudna att vistas någonstans i Gröna Zonen utan hans eskort. Varje morgon måste han hämta dem vid grindarna och eskortera dem tillbaka varje kväll.


De amerikanska soldaternas uppträdande i området var heller inte något han uppskattade. De skriker och vrålar mot bilisterna att maka på sig, siktar med gevären mot allt och alla. Om de beter sig så innanför Gröna Zonen, hur kör de då i rusningstrafiken på Bagdads gator?


Från mina egna erfarenheter i Gröna Zonen och vad andra där har berättat, är tillvaron i en så förtätad miljö långt ifrån tillfredsställande. Det må vara “tryggt”, men onaturligt. Det speglar inte det ringaste vad som händer i landet Irak.


Många utlänningar som bor i Gröna Zonen sätter inte sin fot utanför dess gränser. De tillbringar månader där, men utan att ha en aning om vad Irak egentligen är. Det får mig att betvivla om folk innanför Gröna Zonen – i synnerhet amerikansk militär och regeringstjänstemän – verkligen vet vad som händer i Irak överhuvudtaget.

Greg Rollins, f.n. med Christian Peacemaker Teams i Irak. Rollins har tidigare bl.a. varit på Västbanken, där han i maj 2003 greps av israelisk militär efter att bevittnat hur palestinier fördes bort i Hebron. Han tillbringade 17 dagar i fängelse med hot om deportation. Påföljande år förvägrades han inträde i Israel.

Översättning: Jan Viklund

Relaterad länk:
Christian Peacemaker Teams