Vad Gandhi gjorde 1930 var att inspirera medmänniskor till eget konstruktivt handlande. Brittiska styret lade en över 2.000-procentig skatt på tillverkningen av salt. Med saltmarschen tog indierna sin mänskliga rätt – sin överlevnadsrätt – tillbaka. Och började tillverka sitt eget salt.


I detta ögonblick, vandrar hundratals människor i stekande hetta längs samma dammiga vägar som för 75 år sedan. Från Gandhis Sabarmati Ashram till hamnstaden Dandi dit man anländer den 6 april. De vandrar inte bara för att minnas, utan söker kanske främst svaret på den enkla frågan: Hur går vi idag – från vanmakt, till makten över våra egna liv?


Saltmarschen grundade sig på något livsviktigt som förvägrades människor; Salt.
Till helgen 19-20 mars infaller 2-årsdagen av invasionen av Irak – det krig som varje människa innerst inne vet grundar sig på ett hisnande konsumtions- och överflödssamhälles desperata kamp, om de allra sista ynka oljedropparna.


Sedan kommer kriget om vattnet. Och om saltet.


Vi har inte råd att fortsätta på den här vägen längre. Inte råd att låta slakten av medmänniskor, skövlingen av planeten fortsätta. Och samtidigt sätta upp kalla handen mot de som mot alla odds lyckats fly ifrån infernot.


Vi behöver en saltmarsch i dag.
Och vi behöver den nu.

Officiell website:
The 2005 International Walk for Peace, Jutice and Freedom

Läs mer:
Saltmarschen 2005, RÖSTER FRÅN 1:a DAGEN
UNDVIKANDE SVAR (Young India 12 mars, 1930)