2 oktober – Gandhi 134:e JAYANTI (födelsedag)


Möteslokalen var fylld till bristningsgränsen. På podiet stod en ung indisk advokat som lugnt och metodiskt förklarade de nya passlagarna i Sydafrika.
“Alla indiska gästarbetare måste hädanefter avge sina finger- och handavtryck. Precis som brottslingar.
Bara kristna äktenskap kommer att anses lagliga. Vilket betyder, att våra mödrar och döttrar är prostituerade, och alla vi här församlade är oäktingar.”
Reaktionerna lät inte vänta på sig. En högt aktad medlem i församlingen ställde sig upp och med fast röst avgav sitt heliga löfte att vägra ge vika inför sådana lagar, även om det skulle kosta honom livet. Hans tal väckte en rad tankar hos advokaten, Gandhi. Det s.k. “passiva motståndet” var sedan länge känt. Men det motstånd som kom att formuleras under detta möte, kunde aldrig låta sig beskrivas som “passivt” eller svagt. Tvärtom, här steg Modets motstånd in på arenan.


DEN 11 SEPTEMBER för 97 år sedan föddes fröet till “Satyagraha”, Gandhis ickevålds-motstånd, i en möteslokal i Sydafrika.
DEN 2 OKTOBER för 134 år sedan föddes Mohandas Karamchand Gandhi. Misslyckad karriär som advokat, med stora svårigheter att ta betalt av sina klienter och med inställningen att yrkets främsta uppgift är att “ena parter som råkat i konflikt med varandra”. Ändå var det ett uppdrag som förde honom till Sydafrika. Där hans liv – och Indiens framtid – tog en helt ny inriktning.


Vad spelar den 11 september 1906 för roll i dag? Vad betyder satyagraha i dag?


Gandhis barnbarns barn, Tushar A. Gandhi, ställer några motfrågor:


“Betyder liv någonting? Betyder sanning någonting? Moral?


Det har blivit ‘populärt’ att ifrågasätta vilket betydelse Gandhi har i dagens samhälle. För det mesta ställs frågorna av de som är övertygade om att han saknar betydelse och bara är något för historieböckerna. Då vill jag fråga dem om de tycker liv, sanning och moral saknar betydelse. Eftersom de utgör hörnstenarna i Gandhis filosofi: liv, sanning, moral.


I kärnvapenåldern och den alltmer populära termen ‘massförstörelsevapen’, är den enda filosofi – eller snarare levnadssätt – som garanterar vår överlevnad ickevåldet.”


11 SEPTEMBER. Ett olycksbådande datum för oss barn av tjugohundratalet. Chile, New York, Sveriges utrikesminister. Våldets “segrar”.


Satyagraha känner varken segrare eller förlorare. Inga Godhetens apostlar eller Ondskans axelmakter. Ingen ytlig dualism.


Dagens “moderna” Indien må ha assimilerats till den nygamla terrorbalans som går under beteckningen “kriget mot terrorismen”, men hon hade aldrig lyckats stå på egna fötter utan hennes massiva och uthålliga satyagrahas.


Ett är säkert – Gandhi hade aldrig sett fler livvakter, poliser, DNA-tester, bevakningskameror, eller krig mot terrorismen som den Slutliga Lösningen.


De passlagar som 1906 avkrävde fingeravtryck i Sydafrika, finner i dag sin kusliga likhet i de nya elektroniska pass som införts i USA, med hänvisning till det ökande terrorhotet. I dag är vi alla indier.


Däremot hade Gandhi hellre sett en ökad tillväxt – av tolerans, rättvisa och ömsesidigt beroende. Han talade klarspråk:


“Jag avskyr privilegier och monopol. Vad jag inte kan dela med massorna är tabu för mig. Jag försöker inte undvika kapitalet; jag bekämpar kapitalismen.
Om vi kunde radera ut alla ‘Jag’ och ‘Min’ ur religion, politik och ekonomi, vore vi befriade inom kort och himmelriket skulle råda på jorden.”

Jan Viklund, 2 oktober 2003.