Det blev ett mycket långt evenemang, och jag blev tyvärr tvungen att gå tidigare för att hinna med tåget tillbaka till Uppsala. På väg nerför marmortrapporna till garderoben la jag märke till den unge mannen i kostym med liten diskret öronsnäcka som följde efter mig på avstånd och fick mig att känna komplex för att mina skor var så oborstade.


Exakt tio månader senare på dagen, är detta det första jag kommer att tänka på när jag slår på nyheterna.


Nästa tanke följer automatiskt: vi har matats med det ökande terrorhotet, särskilt runt den 11 september. Ändå saknar Sveriges utrikesminister livvakt under dessa kritiska timmar?!


I brittiska Daily Telegraph och flera andra tidningar utomlands förundras man över den svenska passiviteten – the culture of passivity – som förvandlat oss till enbart åskådare. Krönikören Mark Steyn associerar till hur fransmännen reagerat på alla dödsfall bland äldre under den heta sommaren genom att beklaga sig över regeringen. Hade bara en handfull av alla som befann sig på NK, skriver han, vågat kliva ur sin anonymitet, hade kanske inte Sveriges utrikesminister forfarande varit vid liv, men förövaren kunnat gripas på bar gärning.


Den chansen är nu borta för alltid. Och detta svenska folk har ännu ett frågetecken som aldrig kommer att rätas ut.


Demokrati är inte ett tillstånd där människor beter sig som en fårskock, yttrade Gandhi.
Democracy is not a state in which people act like sheep.

Relaterade länkar:
How can anyone be a bystander while someone is stabbed?
Mark Steyn
(The Daily Telegraph, 13 September 2003)

Artister för Fred