Chock och bestörtning över hela kvarteret! Mitt i denna (rätt långvariga) hetta, känns det som en kalldusch att informera omvärlden om den rätta naturen hos USA:s mission i Irak. Mänskliga rättigheter? Demokrati? Inte för irakier. Det enda de har att vänta är brutalitet, förakt och förödmjukelser, den mest flagranta formen är kroppsvisiteringen av både män och kvinnor vid alla posteringar som den amerikanska militären upprättat i landet. Den minsta respekt för det irakiska folket hade krävt att ockupanterna åtminstone låtit sådana uppgifter utföras av kvinnor.


Det är samma föraktfulla attityd som tillät soldaterna att beskjuta irakiska civila utan någon som helst förvarning denna söndag 27 juli. Ingen kan fatta beteendet, att massakrera 5 människor. Hur går det ihop med att påstå sig ha befriat samma människor från Saddams illdåd?


Inga journalister tilläts i närheten av platsen. En reporter från Al-Jazeera greps mycket brutalt innan området spärrades av. Avspärrningen borde istället ha gjorts innan, medan trupperna undersökte platsen i sin jakt på Saddam, som de inte fann. Då kunde oskyldiga liv ha sparats, som familjen Birhana.


Minuterna efter blodbadet förde soldaterna bort kropparna av modern, den yngsta sonen och andra offer. Tamers kropp låg kvar i en pöl av blod i över en timme, i den fruktansvärda hettan.


Uppskrämda av skottlossningen kunde folk i kvarteret bara betrakta scenen i total bestörtning. “Ya Haram!” viskar Laraba, i 40-årsåldern, torkar tårarna med sin gamla schal. “Varför har dessa förbannade soldater gjort detta? De var goda, kristna som alla högaktade. I trettio år har ingen hört ett ont ord om familjen Birhana. Ya habibi ya Tamer! Vad har skurkarna gjort med dig?” Laraba visade mig kroppen. “Se! Se hur huvudet är krossat!” Det var svårt att uthärda, en del av den unge mannens hjärna började sippra ur.


Två timmar timmar senare. Bara det torkade blodet är kvar på gatan. Någon gång i en avlägsen framtid kommer väl ett officiellt beklagande, det femtioelfte kriminella misstaget som ingen någonsin behöver ställas ansvarig för. För att inte nämna det faktum att Tamers far lämnade Irak för att arbeta i USA för flera år sedan, eller att Tamer vid sin död arbetade som tolk för ockupationsstyrkorna…


Men för de sistnämnda förblev han Araben, Irakiern. Fienden.

Zehira Houfani ingår i Montreal Iraq Solidarity Project, en kanadensisk del av Iraq Peace Team (IPT), internationellt volontärprojekt på initiativ av Voices in the Wilderness (VitW).
Zehira Houfani var tidigare i Irak, februari och mars 2003.

Översättning: Jan Viklund