Minnenas Television:
“En Gränslös Kväll På Operan”
Artistgala till förmån för Martin Luther King jr. Fond
1966 – (SVT 1, 5 juli kl. 20.00-21.30)

FRAMFÖR TV:n en lördag kväll, 5 juli, blir jag smärtsamt påmind om Sveriges förfall.

“Aldrig förr har en nation så helhjärtat trätt fram med ett så fullständigt engagemang i den sak vi kämpar för. Sverige är i sanning ett land med samvete. Sverige ger i dagligt liv och politik ett erkännande av alla människors inbördes beroende av varandra. Ni uppfyller John Donnes odödliga ord: ‘Ingen människa är en ö, sig själv tillräcklig. Var och en är en del av det stora hela. Varje människas död förminskar mig, eftersom jag är förbunden med mänskligheten.’”


Smaka på de orden.

De kommer från pastor Martin Luther King jr., nybliven fredspristagare, vid en galakväll på Operan 1966. Jag var tolv år då, men kan fortfarande minnas hur högtidlig stämningen var hemma framför den svartvita tv-rutan när direktsändningen gick av stapeln. Sverige är ett föregångsland, säger han. Vårt ord för rättvisa och fred väger tungt. Fonden som King instiftat för the Civil Rights Movement bär ett svenskt postgirokonto genom svenska Riksbanken. Turnèn i sällskap med bl.a. artisten och medarbetaren Harry Belafonte till Paris och Stockholm blir ett betydelsefullt framsteg för den svarta medborgarrättsrörelsen under 60-talet.


Att med facit i hand, 37 år senare, höra och se King med skärpa strö beröm och tacksamhet över vårt land… det är det som känns så smärtsamt. För hur mycket har inte förändrats sedan dess!


Det vilar en varm oskuld över programmet, en närhet som vi förlorat. “Gift dig med en neger och älska varandra”, sjunger Monica Zetterlund som ett förslag till lösning i Svart-vit Kalypso, med texten av Beppe Wolgers. Då chockades vi inte av ordet “neger” utan av den rättframma uppmaningen till samlag, om jag minns rätt. Senare lyckades kampen mot apartheid förkasta slaveriets neger-stämpel medan sex tog klivet från tabu till fixering i samhället. (Vilken seger som var störst låter jag vara osagt.)


I DAG RÅDER ingen oskuld. Rasismen går hand i hand med successivt inskränkande av de medborgerliga rättigheterna, i USA för vidare export till Europa och övriga världen. Den 4 juli, på amerikanska nationaldagen, släpptes William Comb, 59, ur isoleringscellen i Santa Rosa. Hans första steg i frihet – självständighet – på tre månader. Hans brott: Deltagande i en fredlig demonstration utanför Fort Benning, tidigare känd som School of Americas, det militära träningsläger som bl.a. utbildat latinamerikanska diktatorer. Comb är lärare och f.d. soldat i flygvapnet. För att ha “spridit politisk propaganda” – närmare bestämt artiklar av kongressledamoten Bill Moyers publicerade i Reader’s Digest – bland fångarna, fick han tillbringa åtta dagar av fängelsetiden i isoleringscell. Så ser de medborgerliga rättigheterna i USA ut i dag.


Om denna verklighet tiger Sverige still. Ingen statsminister, ingen svensk riksbank öppnar ett postgirokonto för medborgarens skydd. “Kriget mot terrorism” rättfärdigar medlen.


Tage Danielsson, som tillsammans med Hasse Alfredson var konfrencier under galan 1966, skrev flera år senare (i samband med kärnkraftsomröstningen):


“Vi andra skall sitta där, tysta och gloende
Ty folket har inte riksdagens förtroende.”


Klyftan har vuxit mellan makthavarna och folket sedan du hyllade oss, King.
Den är nu ett bråddjup.

Relaterad länk:
Celebrate America – by Questioning Where it’s Headed
(Bill Berlow – Tallahassee Democrat July 4, 2003)