because there can
be no peace
without justice

SÖK ARTIKLAR


THE MAN
Biography (1869-1948)
The Salt March
                     THE CONCEPT
                     Ahimsa
                     Satyagraha
                     Sarvodaya
                     Swaraj
                     Swadeshi
GANDHIAN SITES

Home » Features


Dagbok från Bagdad: PÅ VÄG HEM FÖR ATT SITTA FÖR FREDEN (IPT)
4 mars 2003, 18:22  |   ARTIKLAR  

Människor kan leva ett liv, fullt av hopp och förväntningar under extremt tunga villkor. Kanske det är därför Bagdads larm så överraskande sjuder av liv, med tanke på allt dess invånare får utstå. Fruktansvärd fattigdom dominerar livet för de många, välstånd och rikedom livet för ett fåtal. År av sanktioner och krig har tagit ut sitt pris, fysiskt och psykiskt, men livet fortsätter med påtaglig energi.


I Basra – mer raserat av krig och sanktioner än Bagdad, och den stad som ligger närmast invasionsstyrkorna – planterar barfota-jobbare träd på den dammiga boulevarden. Och på den flacka landsbygden driver herdarna fåren på bete med en närmast obefintlig vegetation.


Vårt “hem” här, är Al-Fanar Hotel, med utsikt över floder Tigris. Om nätterna, särskilt torsdagar, strömmar en flod av nygifta par förbi våra fönster – ackompanjerade av trumpeter och trummor, bussar och bilar tutar, människor firar och ser fram mot ett nytt liv tillsammans.


Journalisterna här jobbar fruktansvärt mycket övertid. För det mesta är de mycket toleranta och engagerade. I förtroende berättar de hur mycket de älskar det irakiska folket och fruktar för deras säkerhet. Många amerikanska reportrar berättar hur frustrerade de blir, av att förgäves försöka förmå redaktörerna därhemma att publicera artiklar som sträcker sig bortom det som passar in på temat “krigsförberedelser”.


De fruktar det värsta för vänner de lärt känna här och för sig själva, men frågar mig – som om jag skulle sitta inne med svaret – om kriget går att undvika.


Vi försöker förhindra det vi kallar för ett andra Irak-krig. Men folk här kallar det förra kriget för det andra – vi i väst glömmer så lätt kriget mellan Iran och Irak. Vi vet också, att Bush junior bestämt sig för ett ännu mer förödande krig 2003. Den vetskapen gör oss medskyldiga. Det fordrar att var och en av oss agerar. Nu.


Khaled, en av våra favoritförare, kör en VW Passat med helt sönderkrossade vindrutor. När Bush den äldres “smarta” missiler slet upp skyddsrummet i Al-Amiryah 1991 och dödade 400 människor därinne, var Khaleds bil parkerad alldeles för nära explosionen. Bara framrutan höll. Nu vill han vänta och se vad som händer, innan han byter ut dem.


Om hundra år kan vi blicka tillbaka på embryot till den här rörelsen, att i sann ickevålds-anda “intervenera” frivilliga civila mellan två militanta rivaler. Vi får möjlighet att se hur, i kombination med massiva internationella protester för fred, detta blev den väg människan äntligen började avskaffa kriget.


Och medan vi utför dessa sittstrejker och aktioner i massiv skala, gör vi samtidigt oss själva i USA den allra största tjänsten. Ett stort kliv till verklig demokrati.


Och ju större kliv, ju mer vi anstränger oss, desto större hopp att förnuft, anständighet och medkänsla ska styra nationen – inte det smala, priviligerade och tragiska självintresset hos en liten minoritet. Det kommer att vara det garanterat säkraste sättet att förhindra krig och avskaffa det för alltid.


Jag hoppas verkligen du vill delta i denna historiska satsning.

Mike Ferner ingår i Iraq Peace Team – (IPT) ett internationellt volontärprojekt på initiativ av Voices in the Wilderness (VitW)
På plats i Irak – före, under, och efter en kommande USA-attack. Man bistår bl.a. Unicef och Röda Korsets hjälparbetare. IPT är internationella observatörer och benämner sig ej som “mänskliga sköldar”.

Översättning: Jan Viklund





ÄLDRE ARTIKLAR...»