Filmen blev utsedd till bästa film och internationella juryns pris vid Bombay International Film Festival i år, men censurens godkännande krävs innan filmen får visas offentligt. I filmen visas den patriotiska yra som väcktes av provsprängningarna 1998, och markerade Indiens intåg i den exklusiva kärnvapenklubben.


Patwardhan är oroad av hur Indien fångats upp av den “nukleära macho-vågen” och övergivit självständighetsledaren Mohandas K. Gandhis budskap om ickevåld. “Människor måste få veta sanningen om kärnvapnens skräckscenario”, säger han.


De avsnitt som censuren vill ska klippas bort, visar bland annat hur ledare från de regerande hindu-nationalisterna vid offentliga möten proklamerar att kärnvapentesterna nu äntligen har satt Indien på världskartan.


“Medlemmar i censurrådet upplevde dessa avsnitt som ärekränkande” svarar en tjänsteman. Patwardhan frågar hur det kan komma sig, då dessa bilder redan sänts i indisk TV.


Filmen visar hur folk dansar på gatorna, tidningsrubriker som “Bravo Indien” och unga pojkar som skriver gratulationer i blod efter de genomförda testerna. Tester som utmanade Pakistan till liknande provsprängningar och till en ökad kapprustning i Sydasien.


Mot dessa scener ställer Patwardhan ohyggliga vittnesbörder från de överlevande vid atombomberna över Hiroshima och Nagasaki.


Filmkritikern Nikhat Kazmi säger att Patwardhan, som senast väckte uppseende med sin avslöjande film om den växande hindu-fundamentalismen som förde regeringspartiet BJP till makten, länge har varit ett orosmoment för den politiska eliten.


“Hans filmer är så starka att de har förmågan att påverka människor. Det är det som oroar dem.”


“Det är mycket svårt att förstå vad en atombomb orsakar, om man inte sett vad som hände i Hiroshima eller Nagasaki”, säger Patwardhan. Kärnvapenmotståndare i Indien anklagas ofta för att vara o-patriotiska. Och många indier ser kärnvapnen som en bekräftelse på Indien som en stormakt.


SE ÄVEN: