“Kriget mot terrorism” är inte den enda manifestationen av den förhöjda nivån på vår nationella rädsla. I veckan kom presidenterna Bush och Putin överens om en “nedrustning” av kärnvapnen som tillåter USA att lägga tusentals stridsspetsar i malpåse för obegränsad tid. Lägg märke till det – i strid med den vedertagna definitionen av kärnvapenkontroll, säger USA nu att förrådet av stridsspetsar måste bibehållas i händelse av “framtida hot”. I ett raskt drag har Bush förvandlat begreppet “nedrustning” till “lagerhållning”. En tvärvändning av den mest betydelsefulla politiska riktlinjen i vår livstid, med andra ord. Och han har gjort det av rädsla.


Häri ligger ironin; det säkraste sättet att göra världen ännu farligare är att framställa just faran som den viktigaste komponenten i den. Är USA fast besluten att “bibehålla” sitt enorma förråd av stridsspetsar, kan vi vara helt säkra på att Ryssland också vill behålla sina.


Just nu är vi en nation som efter en psykologisk kris är på väg rätt ner i en paranoia. I realiteten tjänar Bushs utspel om “nedrustning” hans större politiska och ekonomiska mål – en suverän amerikansk krigsindustri. Inför de målen kan hans rådgivare inte nog betona fördelarna med att, om nödvändigt, överdriva hoten mot vår nationella säkerhet en smula.


Men det kan vara värre än så. Precis som hos en mentalt störd, kan de övertyga sig själva om att deras imaginära hot är verkliga.


Vår nation styrs av män och kvinnor som är fångna i sin egen rädsla. De anstränger sig hårt för att göra amerikanska folket lika rädda som de.


Rädslan har blivit Washingtons herre och formar sin egen framtid. Amerika styrs för närvarande av ynkryggar.

Artikeln publicerad i Boston Globe, 21 maj 2002
Översättning: Jan Viklund