GandhiToday Blog

av Kathy Kelly
Voices for Creative Nonviolence

(Kathy Kelly och Dr. Wee Teck Young, Hakim, t.v. med medlemmar i APV)

“Vi älskar er!”
“Håll er borta!”

Den 29 juni sände USA två viktiga och motsägelsefulla budskap till vår vän Dr. Wee Teck Young, läkare från Singapore och aktivist som nu lever och arbetar i Kabul, Afghanistan. “Vi älskar er!” var pressmeddelandet från Fellowship of Reconciliation (FOR), USA:s äldsta fredsorganisation som bl.a. kan räkna Martin Luther King jr bland sina medlemmar. Dr Wee har tilldelats FOR:s internationella Pfeffer Fredspris 2012, som erkännande för hans mångåriga och hängivna arbete med afghanska ungdomar i Kabul. “Håll er borta!” var budskapet från USA:s regering, som avslog hans inresevisum, för att tillsammans med tre av dessa ungdomar berätta om sitt arbete. Det verkar alltför troligt att samma strävan och faktorer som resulterat i hans välförtjänta fredspris, också är det som övertygat amerikanska konsulatet att neka honom inträde i USA.

Frågan är hur vi kan vara en röst som bekräftar att hans och de afghanska ungdomarnas arbete har ett värde i USA och i väst, där medvetenheten är skriande bristfällig om vad kriget innebär i det dagliga livets kostnader för afghaner.

Vad konsulatets tjänstemän kanske främst vill ha bekräftelse på, är om resenärerna har tvingande hänsyn i hemlandet som återkallar dem när visumet löper ut. De ser till konventionella bevis som familjeband, ett jobb, en inkomst – saker som vår vän Dr Wee Teck Young har försakat för fredens skull.

Wee är en högt kvalificerad läkare, kunnig i en mängd språk och utbildad vid ledande högskolor i Singapore. Men han saknar inkomst, äger inga fler personliga tillhörigheter (förutom sin gitarr) än vad som ryms i en resväska och hans familj har i alla avseenden varit den skara unga Afghan Peace Volunteers (APV), med vilka han delat härbärge under nära nog samma villkor som de afghanska bybor som lever långt under fattigdomsgränsen. Han vill inte använda sin doktorstitel utan föredrar hedersbeteckningen “Hakim”, som han fick genom sitt arbete som allmänläkare bland flyktingar vid gränsen mellan Afghanistan och Pakistan. På Dari-språket betyder Hakim “den lärde och lokala läkaren”.

Under det senaste årtiondet har ledstjärnorna i hans arbete varit personer som Leo Tolstoy, Khalil Gibran, Mohandas Gandhi och Dr Martin Luther King. FOR:s pressmeddelande beskriver årets fredspristagare som “handlingkraftig gräsrotsarbetare som inspirerat oräkneliga fler, såväl i Afghanistan som internationellt.” Afghan Peace Volunteers har välkomnat skaror av internationella fredsaktivister till Kabul under åren och varit värdar för månatliga telekonferenser med deltagare från ett trettiotal länder. I början av 2012 reste Hakim med några medlemmar på en 21 dagars föreläsningsturné i Indien, på inbjudan av organisationen Ekta Parishad. Förra året bjöd Occupy-rörelsen i Australien över dem på en liknande turné, tillsammans med mig som representant för Voices for Creative Nonviolence.

Nästa logiska steg vore en turné i USA. Afghan Peace Volunteers mål är enkla. De vill att andra människor ska få en grundlig insikt i, varför de vill leva utan krig. Varför de inte vill att deras framtid ska dikteras av andra. Varför de tröttnat på att definieras som ett folk benäget till hämnd eller vedergällning. De föredrar försoning och kärlek. Det är ett budskap som det amerikanska folket har rätt att få höra.

Så här ser Hakims älskade gemenskap ut: När jag senast besökte dem i Kabul blomstrade redan en mindre “skola” i deras fyra-rumshem. Barn som APV har uppmuntrat till att sluta som gatuförsäljare, sitter nu i “skolbänken” varje dag och deltar i olika program efter skolan med medlemmar ur APV som handledare. Mammorna till barnen kommer snart att starta en utbildning som sömmerskor. Samtidigt går APV:s medlemmar i gymnasiet och på universitetet, hela tiden sysselsatta med att stimulera nyanlända till självständighet och relationer över de etniska gränserna.

Denna gemenskap är resultatet utifrån ett experiment Hakim utförde när han ledde en workshop vid Bamiyan Universitet 2008. Han hade bjudit in en multi-etnisk grupp av pashtuner, tajiker, hazarer, uzbeker och turkmener till några veckors samvaro. Det väckte en hel del uppmärksamhet, men blev tillräckligt framgångsrikt för att fortsätta samla fler unga volontärer. Gruppen som så småningom bildades 2008 kallades först Our Journey to Smile och blev senare Afghan Youth Peace Volunteers. I dag när ungdomarna blivit äldre heter de bara Afghan Peace Volunteers (APV).

Hakim förklarar sin djupa tacksamhet för fredspriset, men avböjer att närvara vid prisceremonin. Det är inte han, utan APV och de afghanska ungdomarna som priset ska tillskrivas. Prispengarna kommer att deponeras i en stipendiefond för ungdomarnas studier och framtida arbete.

FOR 2012 Peace Award Winners Act Locally and Make Change Globally

(Fellowship of Reconciliation, June 28, 2012)
International Pfeffer Peace Prize: Dr. Hakim
FOR’s International Pfeffer Peace Award was established in 1989 by Leo and Freda Pfeffer to honor those around the world working for peace with justice. This year’s awardee is Dr. Hakim, the founder and mentor of the Afghan Peace Volunteers (APV, formerly the Afghan Youth Peace Volunteers).
READ MORE:
forusa.org/blogs/linda-kelly/for-2012-peace-award-winners-act-locally-make-change-globally

Seeking a Visa for Dr. Wee Teck Young

by Kathy Kelly
(Voices for Creative Nonviolence, June 30, 2012)
The APVs’ interest in coming to the U.S. stems from an invitation they’ve received to accompany the U.S.-Mexico “Caravan of Peace” which is traveling across Mexico and the U.S. later this summer, campaigning for an end to drug wars and the violence they entail.

We urge readers hopeful for Hakim’s work, and any of their contacts that they feel will be supportive of and inspired by it, to immediately email the following, asking that Dr. Wee Teck Young be issued a non-immigrant U.S. visa.

See the suggested letter and read more at this page:
vcnv.org/seeking-a-visa-for-dr-wee-teck-young