GandhiToday Blog

Pakistan Afghanistan Progressive parties conference joint declaration

www.europe-solidaire.org/spip.php?article23844

VI, AFGHANSKA OCH PAKISTANSKA KVINNOR vill uttrycka vårt motstånd mot all form av utländskt ingripande i regionen.

Det har skildrats i västerländska medier att situationen för kvinnorna i Afghanistan drastiskt har förbättrats sedan Natos ingripande. Eftersom skydd av kvinnor har används som en ursäkt för att motivera ockupationen av Afghanistan samt militära operationer i Pakistan, är det nödvändigt att höra vad vi kvinnor från båda dessa länder har att säga i frågan.

Vi vet att vissa kvinnor har uttryckt sin åsikt till förmån för utländskt ingripande i regionen, men vi vill klargöra att de är en minoritet och tillhör oftast elitklassen i de båda länderna. I Afghanistan finns det en del av samhället som drar nytta av närvaron av utländska trupper, som de krigsherrar som har tagit makten genom ockupationsstyrkorna. Det är då inte konstigt att de kvinnor som tillhör dessa familjer är av samma åsikt som sina manliga släktingar. I Pakistan finns också kvinnor som stöder de militära operationerna samt de amerikanska drönarattackerna i sitt land. De är från den liberala eliten vars rädsla för talibanerna gjort dem blinda för alla andra former av förtryck och eftersom stadsområden där de bor inte är mål för drönarattacker och militära operationer, ser de inte de utländska styrkorna som en direkt hot. Tyvärr har denna minoritet av kvinnor varit de enda vars röster har hörts och vars yttrande rapporteras av massmedia.

Vi vill klargöra att den överväldigande majoriteten av de afghanska och pakistanska kvinnorna inte tillhör den sociala klass som drar nytta av utländskt ingripande. De kvinnor som led i händerna på talibanerna är desamma som lider idag som ett resultat av det utländska ingripandet. I Afghanistan har den politik som ockupationsmakten fört resulterat i att landet kidnappats av medeltida krigsherrar, som är lika orubblig i sitt avvisande av demokratiska processer och förnekande av medborgerliga friheter och lika rättigheter för kvinnor som den talibanregimen de har ersatt.

Nato-ockupationen har försämrat kvinnors villkor och har på många sätt gjort dem ännu mer sårbara för våld och utnyttjande. Efter 10 år av ockupation, har Afghanistan fått utnämningen att vara det farligaste landet för kvinnor. Kvinnor på landsbygden har inte tillgång till vårdinrättningar, endast 5% av flickorna kan studera upp till klass fem. Flickskolor attackeras fortfarande, förekomsten av sexuella övergrepp är otroligt hög och kvinnor som begår självmord ökar. Kvinnor har ingen tillgång till domstolsprövning och Karzais regering har infört barbariska lagar som inskränker kvinnors rättigheter.

Den självutnämnda stora framgången med de militära operationerna i södra Waziristan verkar inte ha gett mycket rättvisa åt kvinnorna i området. Inte heller har det lett till att minska talibanernas stöd i Pakistan. I själva verket kommer varje attack som leder till dödandet av civila, att leda till att flera civila går över till talibanerna som hämnd. Begrepp som “humanitärt ingripande” eller “ansvar att skydda” har länge visat sig vara lögner för att lura de amerikanska skattebetalarna samtidigt som deras pengar används för att finansiera ett krig som bara är där för att tjäna företagens intressen.

Vi kan också notera hur kvinnofrågor i regionen har kapats av den nyliberala agendan samtidigt som man försöker avpolitisera frågan. Kvinnoorganisationer som utmanade den talibanska regimen och som driver underjordiska skolor överlever knappt, medan miljontals amerikanska dollar sätts i Väst-kontrollerade organisationer som gör att frågan om kvinnor ses som en humanitär fråga snarare än en politisk.

Vi motsätter oss starkt det utländska ingripandet i både Afghanistan och Pakistan och uppmanar till ett omedelbart tillbakadragande av alla utländska trupper i Afghanistan. Risken för ett inbördeskrig ska inte användas som en ursäkt att inte lämna, eftersom ju längre de kommer att stanna, desto värre blir perspektivet. Vi tror att vägen framåt är genom att genomföra en politisk effektiv demilitarisering tillsammans med infrastrukturella reformer och omfattande offentliga program som gynnar hela befolkningen, snarare än elitens intressen. Vi tror att vi måste arbeta intensivt med progressivt sinnade grupper inom de två länderna och stärka det ömsesidiga samarbetet. Dessa åtgärder syftar till en socio-ekonomisk rättvisa och det är vad vi tror kan lindra lidandet för befolkningen, och framför allt för kvinnor i båda dessa länder.?Vi uppmanar människor, särskilt de från länder som deltar i Afghanistan, att hjälpa oss att belysa hur kvinnorna i våra länder utnyttjas i krigspropaganda för en fortsatt militär närvaro av NATO.

uppläst av
Ann-Carin Landström (vänsterpartiets partistyrelse)
vid Demonstration mot USA:s Krigspolitik
i samband med utrikesminister Hillary Clintons Stockholmsbesök
3 juni 2012

Arr. Afghanistansolidaritet
www.afghanistan.nu