Skicka inga rosor på Mors Dag
May 27th, 2012 by Jan

Mötet med en irakisk flicka en sjuksäng i Bagdad blev en uppmaning för Donna att ta ställning, till sitt egen liv och för andras.
Donna Mulhearn – Human Shield
In March of 2003 Donna Mulhearn travelled to Iraq as a ‘human shield’, using her ‘more valuable life’ to defend the safety of those she considered brothers and sisters. Her journey and her encounters with the children suffering because of sanctions imposed on the country opened her eyes to the realisation that nobody is powerless to help.
Skicka inga rosor på Mors Dag
av Medea Benjamin

Kathy Kelly, Voices for Creative Nonviolence,
med afghansk flicka.
“Wherever she goes, children follow…”
Jean Campbell, vän & författare
VAD HÄNDE MED OSS MAMMOR? Vi lät oss bli bestulna på denna dag. Vi tillät den att bli kommersialiserad, individualiserad, produktanpassad, opolitisk. Vi tillät den att handla om ytliga symboler för kärlek -blommor och choklad och gratulationskort. Vi lät det bli en dag då vi som mödrar kunde luta oss tillbaka och få personligt erkännande, i stället för en dag att förenas kring och ställa gemensamma krav.
LÅT OSS VARA TYDLIGA MED, om vad Mors Dag var ämnat att vara, innan den föll oss ur händerna. Den var en skapelse av en lysande kvinna, Julia Ward Howe, som var förfärad över blodbadet och lidandet under det amerikanska inbördeskriget och den ekonomiska förödelsen som följde. Hon var också förkrossad över krigsutbrottet mellan Frankrike och Tyskland 1870, i sin olycksbådande uppvisning av tysk militärmakt och imperialistiska anda. Hon använde sin poetiska gåva till att författa en proklamation mot krig, en skrift som blev födelsen av Mors Dag.
“Våra män ska inte komma hem till oss, i röken från blodbaden, för omfamningar och applåder”, skrev Julia. “Våra söner ska inte tas ifrån oss för att glömma allt vi varit mäktiga att lära dem, om kärlek, barmhärtighet och tålamod. Vi, kvinnor i ett land, ska känna alltför stor omsorg för kvinnor i ett annat land för att tillåta våra söner till att tränas i att skada deras.” Hennes lösning? Kvinnor borde samlas “för att främja en allians av olika nationaliteter, uppgörelser av internationella frågor, i den stora och allmänna fredens intresse.”

SÅ HÄR BEFINNER VI OSS NU, över ett århundrade senare, fortfarande i klorna på krig utomlands och växande våld i våra samhällen. Men istället för att enas i ropen “avväpna, avväpna”, tillfredsställer vi oss med krams och frukost på sängen. Är det inte dags att kliva ur sängen, ut ur våra hem och ut på gatorna?
Vi borde kräva att vår regering slutar plundra vår statskassa med 2 miljarder dollar i veckan, på ett omöjligt krig i Afghanistan. Vi borde kräva god utbildning och skuldsanering av våra barns studielån, inga fler dollar till uppsvällda Pentagon. Vi borde kräva förbud av alla vapen i affärshyllorna som dödar över 30.000 av våra söner och döttrar varje år. Vi borde kräva att vår nation slutar fängsla våra barn för fredliga protester, bara för att göda en skamlig privat fängelseindustri. Vi borde kräva att konflikthantering blir obligatorisk i våra skolor för att motverka mobbing och fördomar, och att diplomati blir obligatorisk i våra utrikesrelationer.
Det här är vår dag, kära mammor. Låt oss ta den tillbaka och återuppväcka dess ursprung. Vår dag ska inte bara handla om oss, som individer, utan förkroppsliga vår kollektiva längtan som mödrar över hela världen – att stoppa våra barn från att döda och bli dödade av andra mödrars barn.
Ingen kommer att servera oss detta på någon frukostbricka. Det är något vi som kvinnor måste kräva själva.
En god Mors Dag!

Medea Benjamin
CODEPINK, Women for Peace
www.codepinkalert.org






