Dansk krigsdebatt – medan svenska försvaret pacificerar opinionen
Jul 15th, 2010 by Jan
Försöker försvarsmakten få folk att sluta tänka?
Frågan är berättigad och fångar mitt intresse på DN Kultur. Med utgångspunkt från danska krigsdokumentären Armadillo ger Dan Jönsson en glasklart träffsäker beskrivning av hur tystad – pacificerad – den svenska opinionen är.
Den danska militären måste snegla avundsjukt mot öster. Här i Sverige är vi fortfarande i Afghanistan enbart för att gräva brunnar och bygga flickskolor. Här lär ingen kunna vända någon krigsdebatt, eftersom här inte finns någon krigsdebatt att vända. Det vilar ett tungt ansvar på svenska medier att ändra på den saken, att ta sig förbi försvarets pacifistiska dimridåer och visa att vårt land sedan flera år tillbaka är i krig. Ett folk som inte ens får veta det har faktiskt inte det som krävs för att ha en åsikt.
Symptomatiskt att DN inte lagt ut denna angelägna artikel på nätet.
Men här är den i alla fall – avskriven ur papperstidningen.
Värd att även sätta i samband med annalkande USA-besöket i Norrbotten.
En chockad soldat i Janus Metz “Armadillo”.
Foto: Lars Skree / Nordisk Film DK
DANMARK I KRIG.
Dokumentären “Armadillo” chockar vårt grannland.
Men på den här sidan Öresund finns ingen debatt om Afghanistan.
Dan Jönsson
kulturdebatt@dn.se
(DN Kultur, Idé & Kritik, 14 juli 2010)
sid. 5
FÖRSÖKER DE FÅ folk att sluta tänka? Försvarsmaktens reklamkampanj den senaste månaden har väckt undran och irritation. Har vi det som krävs för att ha en åsikt?
Vilken fråga. Lever vi inte i en demokrati?
Jag läser att man från försvarets sida är nöjd med kampanjen, som sägs ha skapat mycket positiv uppmärksamhet. Detta trots att den fått kritik för att med fejkade scener, inspelade i Sydafrika, ge en falsk bild av verkligheten.
Inte så positivt, tycker man.
Men kanske är det viktigaste inte vad som diskuteras, utan vad som inte diskuteras?
Medan vi i Sverige alltså debatterar en dubiös reklampolicy har den danska offentligheten chockats av en dokumentärfilm om ett kompani soldater på uppdrag i Afghanistan. Janus Metz “Armadillo” gick direkt in på biotoppens förstaplats när den fick premiär för någon månad sedan och oppositionspolitiker talar upprört om “ett danskt Vietnam”.
Vad är det då som hänt? Ja, egentligen inget annat än det som brukar hända i ett krig. Människor har blivit skjutna. Det sensationella är att “Armadillo” visar exakt hur det går till när det sker. Scenerna som skakat Danmark kommer mot slutet, när de danska soldaterna hamnar i eldstrid med talibaner. Bataljen avgörs med en granatattack mot en fientlig skyttegrav, som sedan “rensas upp” på nära håll med automateld. Soldaterna rotar upphetsat i likhögen, och det jublas primitivt över en lyckad “likvidering”.
DET ÄR INTE första gången den danska Afghanistaninsatsen är
i medialt blåsväder, och liksom den militära censuren tidigare slagit till mot obekväma sanningar avslöjas det nu att försvaret även denna gång försökt tysta ner affären. Kvällstidningen BT kunde i onsdags berätta att man från militärt håll med krav och hotelser försökt stoppa de kontroversiella filmscenerna.
Det lyckades alltså inte, och det talas nu om dessa bilder som de som en gång för alla kan vända den danska debatten om kriget. Som bilderna från Song My i Vietnam, eller från Abu Ghraib i Irak.
JAG ANTAR att den danska militären sneglar avundsjukt mot öster. Här i Sverige är vi fortfarande i Afghanistan enbart för att gräva brunnar och bygga flickskolor. Här lär ingen kunna vända någon. krigsdebatt, eftersom här inte finns någon krigsdebatt att vända. Det vilar ett tungt ansvar på svenska medier att ändra på den saken, att ta sig förbi försvarets pacifistiska dimridåer och visa att vårt land sedan flera år tillbaka är i krig. Ett folk som inte ens får veta det har faktiskt inte det som krävs för att ha en åsikt.
DAN JÖNSSON
kulturdebatt@dn.se
