Öppet Brev till Rörelsen
Nov 12th, 2009 by Jan
Uppsalaförfattaren Kjell Sundberg skrev 1978, strax innan han omkom i en bilolycka, ett öppet brev: “Jag undrar om arbetarrörelsen skulle vilja vara snäll att rädda mig.”
I det brevet, som publicerades i LO-tidningen, formulerade han några smärtsamt påträngande frågor om vilka mål och visioner som prioriterades. Avgörande livsfrågor, som lyser mer angelägna i dagens Sverige än när de skrevs. Och inte enbart för det socialdemokratiska partiet, utan för samtliga “rörelser” av olika karaktär, som säger sig vilja värna vår gemensamma framtid.
“Mitt problem”, skriver Kjell Sundberg, “är att jag så gärna vill vara en god och fin människa, men att själva denna strävan håller på att bryta ner mig.” Han vänder sig därför till rörelsen eftersom den “har som strävan att människan ska kunna förverkliga sina allra bästa och finaste möjligheter.”
Men medan rörelsen älskar pengar, ser han själv inget heligt med en hushållskassa. “Det heliga är vad vi gör med våra liv.”
“Miraklet ska utplånas. Livet är till låns. Detta ger ni fullkomligt fan i.”
“Hur vackert dansar inte den människa som vet att hennes kropp är en ljuvlig tillfällighet? Och hur RÅ är inte den som tror sig vara odödlig?”
Ibland undrar jag om vi tror oss vara just det. Odödliga.
I shopping-galleriornas Uppsala 2009 möter jag blickar som utstrålar en säregen blandning av kaxig illusion om odödlighet och trött livsleda.
Egenskaperna hos den arbetarrörelse som Kjell Sundberg betraktade 1978 ha blivit till en norm.
Även inom den brokiga svenska fredsrörelse som teoretiskt kan konferera om vapensystem, militärallianser, pågående och kommande krig – utan att någonsin själva behöva se döden i vitögat.
Som inte ens klarar av att se in i ögonen på alla de som lyckats överleva fasorna.
“Vietnam är nära. Utanför ditt fönster”, sjöng FNL-rörelsen på 70-talet och odlade nära vänskapsband med vietnameserna. Vilka är asylsökande, flyktingar eller invandrare bland dina närmaste vänner i dag?
I sin samling korta dialoger, kallad “Svenska Samtal”, sammanfattade Kjell Sundberg denna säregna paradox av odödlighetskänsla och trött distansering:
- Hur ska det gå nu, när svält och imperialism utlöser nästa världskrig?
- Åt helvete.
- Menar du det?
- Visst. Jorden går under.
- Men då borde man väl göra nåt innan det är försent?
- Äh. Vi klarar oss nog fan.
Jan Viklund
november 2009
Bonus:
VA’ JA’ E’ BRA – Godtemplarordens EGO-kör i Lovsång…
LYSSNA:
Audio clip: Adobe Flash Player (version 9 or above) is required to play this audio clip. Download the latest version here. You also need to have JavaScript enabled in your browser.
(text & musik: Ronny Eriksson, mix & sång-inhopp: Jan V.)
